20 november 2020

En pandemi som förändrar vårt sätt att leva

Just nu känns världen verkligen mörk och svart. Novembergrått mörker, snöblanda t regn, korta dagar,långa nätter och så en pandemi, som också förmörkar vår tillvaro. Julen ser vi ju fram emot, men kanske vi inte kan träffas hela släkten, så som vi brukar. Men vi får hoppas på att ett vaccin utan alltför besvärliga bi- verkningar kan tas fram, och kan börja levereras redan i början av nästa år. Men vi kan nog inte räknA med att återgå till det liv vi hade för pandemin. Vi kanske i framtiden måste avstå från många av de aktiviteter som vi tack vare en god ekonomi kunnat unna oss under de senaste årtiondena. Så efter den här pandemin kanske vi får tala om "Den gamla, goda,tiden" på riktigt.

26 oktober 2019

FRÄMLINGEN

Jag såg honom
en dag där bort på fälten
När så försiktigt steg för steg han gick.
Han undersökte noga varje ax och strå,
dess längd, och växt, och mognad,
Allt han tänkte på
Han granskade med kärlek varm i blick.

Jag tänkte
när jag styrde stegem hemåt:
Den mannen har jag sett nångång förut.
Hans kärleksfulla händer, och hans stolta gång.
Och djupt inom mig hör jag
minnet av en sång,
en ljuv musik, en glädje utan slut...

Jag tvekar länge;
skall jag gå tillbaka
och fråga om vi träffats förr?
"Jag stannar kvar här i min lugna, trygga vrå.
En främling kan man aldrig
lita riktigt på"
så tänker jag, och stänger fast min dörr.

Men, sent på kvällen
hör jag steg på trappan
och någon lyfter handen, knackar på.
Och då jag öppnar dörren står han där och ler
och plötsligt blir jag varse
då jag honom ser
Just detta har jag länge väntat på.

Han stiger in,
där ute blåser stormen,
här inne falnar brasan, blir till glöd,
och lutad mot hans axel känner jag mig trygg,
hans arm, den vilar
säker runt min rygg.
Och plötsligt vet jag att hans namn är Död.

8 oktober 2019

MEDIERNAS FÖRSÖK TILL PÅVERKAN AV VALRESULTATET

Genom olika undersökningar , och analyser av dessa, försöker medierna påverka valresultatet. Man hänvisar till olika gallupar, viktade resultat m.m. varför man manipulativt kommer fram till hur valresultatet skall bli, och vilka som skall bilda den nya landskapsregeringen.

Om man förhåller sig något så när saklig till de olika opinionsundersökningarna, och framförallt till det slutliga valresultatet, som kommer när väljarna har sagt sitt, så borde de partier som går framåt i valet också vara de som bildar landskapsregering. Om  väljarna visar missnöje med vissa partiers sätt att bedriva politik, så skall väljarnas röst respekteras, och de partierna skall inte ingå i en ny regering. Här avser jag givetvis de partier som går bakåt i valet, och har ett minskat väljarunderstöd.

Men journalister har ju också politiska åsikter, och de är väljare, precis som vi alla andra vuxna människor. Men att de använder sig av sin, för alla läsare, framskjutna plats för att bedriva politisk propaganda är ganska smaklöst. Men med hänvisning till att det ännu finns ca 2.000 väljare som ännu inte har bestämt sig för hur de skall rösta, kan inte journalisterna låta bli att försöka förbättra resultatet för det egna partiet genom att försöka manipulera  väljarna att "rösta rätt", för alla vill ju rösta på en vinnare.

3 oktober 2019

BÄTTRE SAMARBETSKLIMAT BEHÖVS I POLITIKEN

Åland skulle må mycket bättre om debatterna i politiken skulle fokusera på samarbete i stället för på konfrontation. Ett typiskt exempel är landskapsregeringens totala brist på lyhördhet när det gäller kommunreformen. Lika tondöva är lantrådet och ministrarna gällande kortrutt och tunnlar, ja över huvud taget allt som rör skärgårdstrafiken, dess inköp och ombyggnader, är tydligen ingenting som angår den vanliga människan på Åland, utan endast de som sitter i regeringen och dess anhängare.

Vi har heller inte haft någon särskild tur med oss hos regering och riksdag för att få till stånd en ny självstyrelselag. Hade man på Åland  kunnat bortse från partipolitiken åtminstonen i denna så viktiga fråga för alla ålänningar, skulle vi nog haft lagen i hamn under innevarande mandatperiod. Nu får det nya lagtinget och den nya landskapsregeringen överta uppgiften att ro projektet i hamn.

De som sitter i "landskapsborgen" är så fyllda av sin egen märkvärdighet, att ryggdunkningarna och kramarna aldrig tycks ta slut. Hur skulle det vara om de någon enda gång skulle kunna vandra ut på den åländska landsbyggden och träffa människor? De borde tala med människor om deras behov, de borde möta kommundirektörer och kommunala beslutsfattare på lika villkor, och försöka sätta sig in i deras situation.  Hur det är att hela tiden få nya pålagor och bestämmelser om vad de måste erbjuda kommuninvånarna i form av nya tjänster och service, utan att få någon som helst kompensation för detta från landskapsregeringen.

Det märkliga är att landskapsregeringen behandlar kommunerna exakt på samma sätt som de själva blir behandlade av regering och riksdag i Helsingfors. Utan att de själva inser och förstår sambandet.

2 september 2019

NEDTYSTAD GRUPPVÅLDTÄKT

Jag läste på sociala medier att natten mellan den 10 och 11 augusti 2019 skedde den första anmälda gruppvåldtäkten någonsin på Åland. Offret var en åländsk kvinna, och förövarna tre utländska män.

Brottet är polisanmält, förövarna förhörda och frisläppta i väntan på svar från laboratorieanalyserna. Jag kan inte påminna mig om att de åländska tidningarna eller radion brytt sig om att rapportera om händelsen. Beror det på att en kvinnas heder är så litet värd, att det inte finns någon anledning att informera allmänheten om vad som hänt? Eller beror det på att gärningsmännen är utlänningar, och därför skall deras identitet skyddas? Vilketdera av frågorna som bär sanningen, är svårt att säga, men förmodligen ligger svaret någonstans mitt emellan.

Man skulle förvänta sig att feministrörelsen, eller HBTQ...aktivisterna  på Åland skulle reagera på fallet, men det verkar inte finnas inom deras intressesfär att engagera sig i våldtäkter på heterosexuella kvinnor. Inte heller den omtalade Metoo-rörelsen verkar vara på alerten här.

I väntan på en eventuell rättegång går de här männen lösa och lediga, och har alla möjligheter att uppsöka nya offer för sina sexuella behov, och vi kvinnor vet inte vilka de är, och har därför ingen möjlighet att skydda oss för eventuella övergrepp.

Så ser verkligheten ut för kvinnorna i dagens samhälle på Åland.

1 september 2019

LANDSKAPSREGERINGENS TILLÄGGSBUDGET

I dagarna har landskapsregeringen lämnat sin tilläggsbudget till lagtinget. Där föreslår man ett belopp avsett för tarmscreening för personer mellan 60 - 74 år. Varför denna åldersbegränsning uppåt förstår jag inte anledningen till. Jag känner flera personer som har fått tarmcancer i 80-års åldern. Det är bra att problemet uppmärksammas och att man avsätter pengar för detta, men det finns ingen anledning att ha en åldersgräns uppåt för den här undersökningen. Det blir kanske ganska kostsamt (och arbetsdrygt för sjukhuset) de första åren, men sedan räcker det ju med en undersökning vart tredje år, om inget alarmerande upptäcks. Och så många nya 60-åringar som skall undersökas blir det ju inte årligen.

Vi ser mer och mer av den här typen av ålderdiskriminering inom vården. De äldre har minsann ingen gräddfil till undersökningar inom ÅHS, och inte heller den privata vården lägger ner särdeles stor omsorg på undersökningar och behandlingar av äldre patienter. Nej, de får oftast höra att med deras sjukdomshistoria och ålder så är krämporna ett naturligt steg i utvecklingen.

Man glömmer bort att om de äldre får en god vård, så klarar de sig längre i det egna hemmet, och belastar inte sjukvården och samhället på så sätt som oftast avses när man talar om "problemet med en åldrande befolkningen".  Skulle berörda politiker och sjukvårdspersonal ta till sig den sanningen så skulle mycket vara vunnet i kampen för en värdig och hälsosam ålderdom.