20 januari 2018

VILKEN KVINNOSYN HAR ÅLANDSTIDNINGEN?

Föregående blogginlägg från den 18 januari hade jag sänt som insändare både till Ålandstidningen och Nya Åland. Nyan tog in artikeln utan diskussion, medan Ålandstidningen lät meddela att det i deras policy inte ingår att ta in insändare som pekar ut enskilda människor.

Då jag hävdade att man i Ålandstidning hade artiklar med liknande innehåll, där åländska män utpekades både med namn och bild, hänvisade tidningen till att detta gällde endast offentliga personer.

Men inte anser jag att jag i min debattartikel utpekade någon, varken med namn eller bild. Artikelns innehåll hade inte kunnat utformas på annat sätt, då min fråga gällde om systerskapet gäller alla kvinnor, eller endast vissa. Eftersom jag anser att alla människor har samma värde, oberoende av från vilket land de kommer, så framstår fortfarande frågan höljd i dunkel, om Ålandstidningen och jag har samma syn på den saken. I varje fall när det gäller kvinnor, och vem de blir misshandlade av.

Jag ställde också en fråga till chefredaktör Niclas Lampi om tidningens policy, men den har han inte brytt sig om att svara på, utan lät i stället en annan anställd på tidningen svara på min fråga. Svaret var intetsägande och luddigt. Men jag anser att om jag ställer en fråga till chefredaktören, så skall denne svara på frågan, och inte någon annan på tidningen. Så mycket respekt bör en skribent få. Dessutom önskar ju tidningen att vi skall skriva debattartiklar för att visa tidningens mångfald, men jag förstod nog inte att det bara är vissa saker man får skriva om, och att det är tidningen som bestämmer vad som är politiskt korrekt, eller inte.

Men jag trodde nog att det främst var tidningens uppgift att syna makten i samhället. Men det har man inte sett mycket av de senaste två åren. I stället har Ålandstidningen gjort sig till en maktfaktor, som sorterar ut vad  folk skall tycka och vad som inte är politiskt korrekt. Detta fjäsk för makten är en stor svaghet, som visar att tidningen är på fel väg, och som sannerligen inte gynnar samhället i stort.
Vi får hoppas att det så småningom kommer någon till Ålandstidningen som kan vrida klockan på rätt igen.

18 januari 2018

ÅR INE ALLA KVINNOR LIKA MYCKET VÄRDA?

Jag skrev tidigare en insändare om det så kallade systerskapets osynlighet. Det vill säga att kvinnor inte stöder varandra i så stor utsträckning som borde göras, för att nå jämställdhet i vårt samhälle.

Därför undrar jag nu om kvinnorörelsen inte anse alla kvinnor vara lika mycket värda? I två ganska färska fall har tingsrätten nämligen dömt två män som är bosatta på Åland, men hemmahörande i olika ickeeuropeiska länder, till mycket låga straff för allvarlig misshandel, våldtäkt och kränkande behandling av sina partners. Ingen av de båda männen döms heller att utvisas ur landet.

Jag förvånas över de milda domarna , och förundras över nämndemännens (en man och en kvinna) och domarens kvinnosyn. Är en kvinna inte värd mer i deras ögon? Eller är straffen så låga på grund av att de dömda kommer från länder med en helt annan kvinnosyn än vår? En förklaring skulle nog vara på sin plats.

Och var finns kvinnorörelsen nu? Borde det inte vara dags att ställa sig på torget och skrika ut sin ilska över hur två av våra medsystrar blivit behandlade? Skall vi bara godta att kvinnor blir våldtagna och misshandlade av sina partners, därför att deras partners är av ickeeuropeisk härkomst, eller skall vi ställa upp för alla kvinnor, oberoende av hudfärg eller härkomst?

Det är ingen ursäkt att de som flyttar hit kommer från länder med en annan kvinnosyn än vår, väljer man att bosätta sig här, måste man lära sig de lagar och regler som gäller i vårt land, och vara villig att anpassa sig efter dem, i annat fall bör man bosätta sig i ett annat land. Vi måste våga att ställa upp och försvara våra värderingar, vi får inte stå handfallna och flata när några få inflyttare vill förändra samhället till det sämre, och vill införa andra normer och värderingar än de vi är vana vid.

Det räcker inte längre att strejka för lika lön för lika arbete, eller stå på torget och skrika för att kvinnor blivit kränkta och påtafsade i hundratals år. För att nå jämställdhet måste vi också våga stå upp för alla dem  som blir misshandlade och våldtagna av sina partners, oberoende av hudfärg eller härkomst. Detta ingår i begreppet jämlikhet mellan könen.

1 januari 2017

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA

Ja, så har vi då firat in det nya året 2017. Många av oss lämnar kanske det gamla året med ett visst vemod, många av oss har förhoppningar om att detta år skall bli mycket bättre än år 2016.

Politiskt sett har det gamla året inte givit mycket av förhoppningar om att vi skall få det bättre här på Åland. Regeringens hattande hit och dit med sina olika projekt gör mig orolig för vad som kommer att hända framöver. Det finns ingen röd tråd i regeringens handlande, och tyvärr verkar det heller inte finnas någon plan varken vad de föreslagna förändringarna skall innebära för ålänningarna, hur förändringarna i detalj skall genomföras, hur de skall överlappa varandra, eller hur de skall göra livet bättre för Ålands innevånare. Dessutom kommer förändringarna att bli mycket kostsamma, och innebära skattöresförhöjningar i de flesta kommuner. Man anser sig inte heller behöva höra kommunerna om de förändringar som i grunden är en kommunal behörighet. I stället arbetar regeringen med en lagförändring som gör det möjligt att slå samman de åländska kommunerna utan att behöva höra kommunernas åsikt i frågan, utan detta kommer att beslutas av regeringspartierna med enkel majoritet!

Ålands relation till regeringen i Helsingfors har väl aldrig varit så dålig som nu, och ingen kunskap, intresse eller förmåga tycks heller finnas att  styra upp situationen. Att skylla på att Sannfinländarna nu styr i regeringen, är inte hela sanningen. Sanningen är väl närmast den att regeringen Sipilä nu kan skylla på Sannfinländarna när de besluter om försämringar för de svenskspråkiga och heller inte vill tillmötesgå Åland i olika frågor. Sanningen är nog den att alla partier i regeringen är lika god kålsupare allihop, och det nu mer och mer kommer fram vad finländska politiker i allmänhet tycker om svenskhetens bevarande i Finland. Och helst glömmer bort att Finland enligt grundlagen är ett tvåspråkigt land.

Det finns verkligen anledning till att med oro se vad framtiden har att bjuda oss år 2017.

18 december 2016

INBESPARINGARNA INOM ÅHS

Jag hade tillfälle att som ersättare i ÅHS styrelse närvara vid det senaste styrelsemötet. Intressant, förvisso. Sex styrelseledamöter inklusive ordföranden, samt fem tjänstemän. Och under sammanträdets gång inkom även några andra tjänstemän som informerade styrelsen i de ärenden som beretts av dem. Och alla tjänstemän kunde på ett sakkunnigt och informativt sätt svara på de frågor som styrelseledamöterna ställde i olika ärenden. Man behöver med andra ord inte vara så påläst för att sitta i ÅHS styrelse, då tjänstemannainformationen var överväldigande...

Så till sparkraven. ÅHS styrelse fick i uppdrag av landskapsregeringen att spara 2 miljoner euro i budgeten för år 2017. Och det har man gjort, bland annat med att stänga demensavdelningen. Detta är redan genomfört, och de fem patienterna är överförda till andra avdelningar, och ingen av personalen är uppsagd, utan de har fått nya tjänster inom organisationen inom sina behörighetsområden. Och ingen av patienterna har heller överförts till institutionsvård i hemkommunen. ÅHS sparade ca 650.000 euro på omorganisationen.  Allt är alltså frid och fröjd, kan man tycka. Det är ju lovvärt och bra att man dra in avdelningar som inte längre behövs, och vi får hoppas att trenden håller i sig, så att man inte efter något år kommer på att man nog behöver en demensavdelning, och äskar pengar för detta i budgeten igen.

Nu är det ju bara för styrelsen att gå vidare i sin spariver.  Det finns tydligen mycket pengar att hämta inom organisationen, om man vill. Hur mycket luft innehåller ÅHS budget egentligen? Det är det ingen som vet. Vad vi vet är i alla fall att man har en driftsreservering om 1 miljon euro för oförutsedda utgifter (kostnadsfördes år 2015) och att man avser att ytterligare i år kostnadsföra 640.000 euro avsett för arbetsvärdering (personalkostnader). Samt att man därefter räknar med ett bokföringstekniskt underskott om ca 500.000 euro i bokslutet för i år.

I slutändan kan man konstatera att stängningen av demensavdelningen inte behövt ske av besparingsskäl, då man kunde använt driftsreserveringen om  1 miljon euro för att uppfylla hälften av besparingskravet från landskapsregeringen. Så förmodligen var det av andra skäl man bedömde att stängningen var nödvändig. Samt att man inte skall stirra sig blind på sista raden i bokslutet, då sanningen kan vara en helt annan än den man tror...

13 december 2016

SANCTA LUCIA

Luciadagen är en högtidsdag här uppe i Norden. Just när solen står som lägst, och mörkret är som mest kompakt, och natten som längst, då träder Lucia in i våra hem och lyser upp vår vardag.

De flesta av oss får nöja oss med att betrakta Luciakröning och Luciatåg på teve. Inte alla har möjlighet att åka in till Mariehamn för att delta i festligheterna live, varken kröningen i kyrkan, eller tåget som går runt stan, eller dansen på torget. De flesta av oss får inte heller personligen besök av någon ljusbärerska i hemmet, utan vi får nöja oss med det artificiella utbudet via teve.

Nå, först tittade vi i teven på kröningen från Domkyrkan i Helsingfors, och det var stämningsfullt och fint. Och sedan bänkade vi oss igen framför  teven för att se kröningen av Ålands lucia från Mariehamns kyrka. Men döm av vår förvåning då vi insåg att Ålands radio och tv inte hade någon utsändning därifrån!

Nog borde väl ändå Ålands radio och tv satsa på en direktsändning  av en sådan viktig tradition som luciafirandet  ändå är för alla ålänningar? Borde ändå inte någon liten del av våra licensmedel kunna avdelas för att användas till utsändandet av den del av Luciaprogrammet som försiggår i St Görans kyrka? Nog hade det varit betydligt mer stämningsfullt än den film om Pommern, som man i stället visade oss  tittare.




3 december 2016

FÖRUNDERLIGA ÄRO HERRENS VÄGAR...

Som jag redogjort för tidigare i min blogg lämnade jag in en motion vid Saltviks kommunfullmäktiges möte i mitten av november, om att man borde se över behovet av en utbyggnad av boenden för äldre personer i Saltvik. Sunnanberg vårdhem är för litet, pensionärslägenheterna är fullbelagda, och vi saknar så kallat effektiviserat äldreboende (bostäder med möjlighet  till personalservice dygnet runt) , och största delen av hemvårdspersonalens arbetstid går åt till att bila runt mellan de olika vårdbehövande personernas bostäder.

Nåja, initiativet kom ju från fel håll, förstås. När Obunden Samling har två mandat av 15, och Centern sitter på egen majoritet med åtta mandat, gäller Jante-lagen, "du skall inte tro att du är någon". Så en enhällig kommunstyrelse föreslog att motionen skulle avslås, med hänvisning till att en (Centerledd) arbetsgrupp (tillsatt år 2013?) arbetade med frågan, och förväntades komma med ett förslag redan detta år. Kommunstyrelsen föreslog alltså att motionen inte skulle föranleda några åtgärder. Man gjorde inte som brukligt är, sände motionen till (i detta fall) Socialnämnden för utlåtande, eller bordlade den för behandling i samband med att arbetsgruppens  utlåtande skulle behandlas, när det så småningom skulle landa på kommunstyrelsens bord. Kommunstyrelsen föreslog i stället avslag på grått papper.

Nu bar det sig inte bättre än att en Centerledamot i kommunfullmäktige under budgetdebatten i måndags föreslog att en summa om 40.000 euro skulle upptas som reservationsanslag bland investeringarna för projektering av ett äldreboende under år 2017, "för att komma igång med processen snarast möjligt" som han uttryckte det. Samtidigt påpekade han också att "Du skall inte tro, Runa Lisa, att du skall ha någon fördel av det här, inte"!!

Förslaget gick igenom, utan ytterligare ifrågasättanden, och själv ansåg jag mig inte ha någon anledning att diskutera ärendet något mer för tillfället. Oberoende om vem som vill ta åt sig äran av att äldreboendet byggs ut i kommunen, anser jag att det viktigaste är att det sker, då resultatpolitik för mig är viktigare än att man kan gå omkring bland ortsbefolkningen och skryta med vad man åstadkommit i kommunen.

Behöver jag säga att min motion enhälligt avslogs i kommunfullmäktige..

Sist och slutligen kan jag konstatera att "Förunderliga äro Herrens vägar...".

1 december 2016

UTRENSNINGAR PÅGÅR?

Ett brev har per mail skickats från minister Wille Valve till Obunden Samlings ordförande Bert Häggblom , som även har svarat på skrivelsen.
Man förstår nu att utrensningar från landskapsregeringens sida pågår för att göra sig av med icke önskvärda personer i olika styrelser. Nedan följer landskapsregeringens brev i sin helhet:

Hej.

I spörsmålsdebatten den 2 november framförde Obunden Samling den politiska åsikten att ÅHS-styrelsen bör skrotas (Nyan rapporterade om det den 3 november i år).
Argumenten var att det var på tok för många samtidigt i styrelserummet och att specialkunskap behövs i styrelsen.
Det som väckte  mest uppmärksamhet i media var att Obunden samling meddelade att man lämnar sin plats i ÅHS` styrelse. Nu vill jag bara meddela att det ordnar sig om partiet vill lämna styrelsen.

Kan jag få ett e-postmeddelande från Ingvar & Runa-Lisa om att de vill lämna styrelsen?

För tydlighetens skull vill jag säga att jag då inte kommer att göra någon som helst politik på detta, för jag håller med - det ÄR slöseri med skattepengar och "bortkastad tid" om det stämmer att  Obs´ medlemmar inte ser någon mening med styrelsearbetet i den här konstellationen.

Med vänlig hälsning,
Wille V:


Wille Valve
Social- och hälsovårdsminister/Minister of Social Affairs and Health
Ålands landskapsregering