INBESPARINGARNA INOM ÅHS

Jag hade tillfälle att som ersättare i ÅHS styrelse närvara vid det senaste styrelsemötet. Intressant, förvisso. Sex styrelseledamöter inklusive ordföranden, samt fem tjänstemän. Och under sammanträdets gång inkom även några andra tjänstemän som informerade styrelsen i de ärenden som beretts av dem. Och alla tjänstemän kunde på ett sakkunnigt och informativt sätt svara på de frågor som styrelseledamöterna ställde i olika ärenden. Man behöver med andra ord inte vara så påläst för att sitta i ÅHS styrelse, då tjänstemannainformationen var överväldigande...

Så till sparkraven. ÅHS styrelse fick i uppdrag av landskapsregeringen att spara 2 miljoner euro i budgeten för år 2017. Och det har man gjort, bland annat med att stänga demensavdelningen. Detta är redan genomfört, och de fem patienterna är överförda till andra avdelningar, och ingen av personalen är uppsagd, utan de har fått nya tjänster inom organisationen inom sina behörighetsområden. Och ingen av patienterna har heller överförts till institutionsvård i hemkommunen. ÅHS sparade ca 650.000 euro på omorganisationen.  Allt är alltså frid och fröjd, kan man tycka. Det är ju lovvärt och bra att man dra in avdelningar som inte längre behövs, och vi får hoppas att trenden håller i sig, så att man inte efter något år kommer på att man nog behöver en demensavdelning, och äskar pengar för detta i budgeten igen.

Nu är det ju bara för styrelsen att gå vidare i sin spariver.  Det finns tydligen mycket pengar att hämta inom organisationen, om man vill. Hur mycket luft innehåller ÅHS budget egentligen? Det är det ingen som vet. Vad vi vet är i alla fall att man har en driftsreservering om 1 miljon euro för oförutsedda utgifter (kostnadsfördes år 2015) och att man avser att ytterligare i år kostnadsföra 640.000 euro avsett för arbetsvärdering (personalkostnader). Samt att man därefter räknar med ett bokföringstekniskt underskott om ca 500.000 euro i bokslutet för i år.

I slutändan kan man konstatera att stängningen av demensavdelningen inte behövt ske av besparingsskäl, då man kunde använt driftsreserveringen om  1 miljon euro för att uppfylla hälften av besparingskravet från landskapsregeringen. Så förmodligen var det av andra skäl man bedömde att stängningen var nödvändig. Samt att man inte skall stirra sig blind på sista raden i bokslutet, då sanningen kan vara en helt annan än den man tror...

SANCTA LUCIA

Luciadagen är en högtidsdag här uppe i Norden. Just när solen står som lägst, och mörkret är som mest kompakt, och natten som längst, då träder Lucia in i våra hem och lyser upp vår vardag.

De flesta av oss får nöja oss med att betrakta Luciakröning och Luciatåg på teve. Inte alla har möjlighet att åka in till Mariehamn för att delta i festligheterna live, varken kröningen i kyrkan, eller tåget som går runt stan, eller dansen på torget. De flesta av oss får inte heller personligen besök av någon ljusbärerska i hemmet, utan vi får nöja oss med det artificiella utbudet via teve.

Nå, först tittade vi i teven på kröningen från Domkyrkan i Helsingfors, och det var stämningsfullt och fint. Och sedan bänkade vi oss igen framför  teven för att se kröningen av Ålands lucia från Mariehamns kyrka. Men döm av vår förvåning då vi insåg att Ålands radio och tv inte hade någon utsändning därifrån!

Nog borde väl ändå Ålands radio och tv satsa på en direktsändning  av en sådan viktig tradition som luciafirandet  ändå är för alla ålänningar? Borde ändå inte någon liten del av våra licensmedel kunna avdelas för att användas till utsändandet av den del av Luciaprogrammet som försiggår i St Görans kyrka? Nog hade det varit betydligt mer stämningsfullt än den film om Pommern, som man i stället visade oss  tittare.

FÖRUNDERLIGA ÄRO HERRENS VÄGAR...

Som jag redogjort för tidigare i min blogg lämnade jag in en motion vid Saltviks kommunfullmäktiges möte i mitten av november, om att man borde se över behovet av en utbyggnad av boenden för äldre personer i Saltvik. Sunnanberg vårdhem är för litet, pensionärslägenheterna är fullbelagda, och vi saknar så kallat effektiviserat äldreboende (bostäder med möjlighet  till personalservice dygnet runt) , och största delen av hemvårdspersonalens arbetstid går åt till att bila runt mellan de olika vårdbehövande personernas bostäder.

Nåja, initiativet kom ju från fel håll, förstås. När Obunden Samling har två mandat av 15, och Centern sitter på egen majoritet med åtta mandat, gäller Jante-lagen, "du skall inte tro att du är någon". Så en enhällig kommunstyrelse föreslog att motionen skulle avslås, med hänvisning till att en (Centerledd) arbetsgrupp (tillsatt år 2013?) arbetade med frågan, och förväntades komma med ett förslag redan detta år. Kommunstyrelsen föreslog alltså att motionen inte skulle föranleda några åtgärder. Man gjorde inte som brukligt är, sände motionen till (i detta fall) Socialnämnden för utlåtande, eller bordlade den för behandling i samband med att arbetsgruppens  utlåtande skulle behandlas, när det så småningom skulle landa på kommunstyrelsens bord. Kommunstyrelsen föreslog i stället avslag på grått papper.

Nu bar det sig inte bättre än att en Centerledamot i kommunfullmäktige under budgetdebatten i måndags föreslog att en summa om 40.000 euro skulle upptas som reservationsanslag bland investeringarna för projektering av ett äldreboende under år 2017, "för att komma igång med processen snarast möjligt" som han uttryckte det. Samtidigt påpekade han också att "Du skall inte tro, Runa Lisa, att du skall ha någon fördel av det här, inte"!!

Förslaget gick igenom, utan ytterligare ifrågasättanden, och själv ansåg jag mig inte ha någon anledning att diskutera ärendet något mer för tillfället. Oberoende om vem som vill ta åt sig äran av att äldreboendet byggs ut i kommunen, anser jag att det viktigaste är att det sker, då resultatpolitik för mig är viktigare än att man kan gå omkring bland ortsbefolkningen och skryta med vad man åstadkommit i kommunen.

Behöver jag säga att min motion enhälligt avslogs i kommunfullmäktige..

Sist och slutligen kan jag konstatera att "Förunderliga äro Herrens vägar...".

UTRENSNINGAR PÅGÅR?

Ett brev har per mail skickats från minister Wille Valve till Obunden Samlings ordförande Bert Häggblom , som även har svarat på skrivelsen.
Man förstår nu att utrensningar från landskapsregeringens sida pågår för att göra sig av med icke önskvärda personer i olika styrelser. Nedan följer landskapsregeringens brev i sin helhet:

Hej.

I spörsmålsdebatten den 2 november framförde Obunden Samling den politiska åsikten att ÅHS-styrelsen bör skrotas (Nyan rapporterade om det den 3 november i år).
Argumenten var att det var på tok för många samtidigt i styrelserummet och att specialkunskap behövs i styrelsen.
Det som väckte  mest uppmärksamhet i media var att Obunden samling meddelade att man lämnar sin plats i ÅHS` styrelse. Nu vill jag bara meddela att det ordnar sig om partiet vill lämna styrelsen.

Kan jag få ett e-postmeddelande från Ingvar & Runa-Lisa om att de vill lämna styrelsen?

För tydlighetens skull vill jag säga att jag då inte kommer att göra någon som helst politik på detta, för jag håller med - det ÄR slöseri med skattepengar och "bortkastad tid" om det stämmer att  Obs´ medlemmar inte ser någon mening med styrelsearbetet i den här konstellationen.

Med vänlig hälsning,
Wille V:


Wille Valve
Social- och hälsovårdsminister/Minister of Social Affairs and Health
Ålands landskapsregering

VEM TAR DET SOCIALA ANSVARET FÖR INTEGRATIONEN?

Det har varit ganska tyst nu ett tag om flyktingmottagning på Åland. Efter skrällen om att politiker kan avsättas från sina uppdrag om de har en, för regeringen, avvikande åsikt om att ta emot flyktingar, har en öronbedövande tystnad brett ut sig över landskapet. I alla fall i massmedia.

I Vårdö, som av någon anledning blivit "pilotprojekt" i den här frågan, har invånarna utsatts för hembesök av två olika grupperingars intensiva jakt på likatänkare. Man uppmanas att skriva på:

1. lista på att Vårdö skall ta emot flyktingar
2. lista på att Vårdö inte skall ta emot flyktingar = en hemlig lapp som stoppas ner i en plastflaska!

Tur att man inte bor på Vårdö, och befaras hängas ut som a) hjärtlös och snål, eller b) ekonomisk oansvarig och slösaktig. Det hela är ett praktexempel på hur man kan upphaussa motsättningar människor emellan i ett litet samhälle. Vän mot vän, broder mot broder. Helt plötsligt upptäcker man att vänkretsen har minskat, man tittar snett på varandra när man möts i affären, man blir inte längre bjuden på middag eller fest till tidigare vänner och bekanta. I värsta fall hälsar man inte ens på varandra när man möts på vägen.

Och allt detta för de orättfärdiga krig och våldsbrott som förs långt ifrån oss, och som vi inte har någon del i, eller som vi inte på något sätt kan påverka utgången av.

Men ingen talar om vem som önskar ta ett (långvarigt) personligt socialt ansvar för integrationen av dem som kommer hit. Det räcker inte med en liten välkomstmottagning i kommunhuset, där man via tolk hälsar de nyanlända välkomna. Nej, här krävs att någon/några med verkligt engagemang tar sig an dem som kommer, och gör sitt bästa för att integrera dem i vårt samhälle, som till sin struktur och sina lagar och bestämmelser är ganska så olikt det samhälle de nyanlända kommer ifrån. Det är mycket som krävs av intresse och engagemang från kommuninvånarnas sida under en lång tid för att de nyinflyttade skall  integreras i vårt samhälle. Men den biten är det inte så intressant att tala om, eller förklara hur man har planerat det hela. Och ändå visar verkligheten från både Finland och Sverige att detta personliga engagemang från kommuninvånarnas sida  är den viktigaste biten för att få flyktingmottagningen att fungera på ett för alla parter godtagbart sätt.

RESERVATION TILL KOMMUNFULLMÄKTIGES BESLUT

I måndags behandlade kommunfullmäktige i Saltvik bland annat vårdavgifterna vid Sunnanberg vårdhem för år 2017. Eftersom en överbeläggning vid vårdhemmet är aktuell nu och då, på grund av att vårdbehovet kan skifta från dag till dag, händer det att vårdtagarna placeras två i samma rum. Jag föreslog  i debatten att avgiften för vårdtagaren skulle sänkas med 10% för dem som delade rum,
men jag blev ganska ensam om den uppfattningen , varför jag reserverade mig mot beslutet om vårdavgifterna till denna del. Nedan följer min reservation i sin helhet.

Reservation till kommunfullmäktiges i Saltvik beslut 14.11.2016 § 105

Undertecknad reservererar mig mot kommunfullmäktiges beslut om fastställande av avgifterna till den del beslutet gäller mitt förslag att sänka avgifterna med 10% för de klienter som accepterar att dela sitt rum på vårdhemmet med en annan person. Mitt förslag vann inte understöd.

Motiveringen till mitt förslag om sänkt avgift är följande:

Enlig Sunnanberg vårdhems policy, vilken utdelas till alla nykomna klienter, skall varje klient ha eget rum. Rummen är också i sig ganska små, även för en ensam person att bo i.

Att de sista åren av sitt liv tvingas bo på institution, i ställer för i sin egen hemmiljö, är för många en traumatisk upplevelse. Därför bör vårdhemmets boendemiljö vara så hemlik som möjligt. I detta ingår att ha ett eget rum. Jag vill gå så långt så att jag påstår att det är en mänsklig rättighet att, om man så önskar, skall kunna dra sig tillbaka i enskildhet till det välavgränsade område som det egna rummet bildar. Detta rum är ju det enda hem som klienten har, efter sin flytt från ett eget boende till ett vårdhem.

Att på grund av yttre omständigheter, som klienten inte kan rå över, behöva dela sitt enskilda rum med en främmande människa är ett intrång i den privata sfären, och även om klienten måste ge sitt samtycke till arrangemanget, kan det i den utsatta situation som klienten befinner sig i på vårdhemmet, vara svårt att neka, då behov av extra platser uppstår, på grund av vårdhemmets överbeläggning.

Att i detta skede erbjuda klienten en nedsättning av vårdavgiften med 10% under den tid arrangemanget med "delat rum" pågår, är ändå ett sätt för Saltviks kommun att ge en viss ersättning för det omak som den drabbade klienten åsamkas från kommunen sida.

I debatten föreslog jag också att kommunen skulle hyra upp lediga platser från i första hand Oasen, eller någon annan institution/vårdhem med ledig kapacitet, vid de tillfällen kommunen är i behov av extra vårdhemsplatser. Detta skulle underlätta situationen vid Sunnanberg, och klienterna  skulle inte behöva dela rum med någon annan klient. Inte heller det förslaget vann understöd, då fullmäktige ansåg att arrangemanget skulle bli alltför kostsamt.

För övrigt omfattar jag förslaget till avgifter vid Sunnanberg vårdhem 2017.

Saltvik den 14 november 2016

Runa Lisa Jansson
kommunfullmäktigeledamot

ATT BLICKA FRAMÅT OCH SKAPA FÖRÄNDRING

Obunden Samling har skapat debatt genom att i en annons förklara att man stöder en moderatledd landskapsregering.

Annonsen ses inte med blida ögon av regeringspartierna, som alla kommer med syrliga kommentarer i dagens Ålandstidning. Moderaternas partiledare går till och med så långt att han (surt) undrar varför inte alla i Obunden Samling i så fall gick över till Moderaterna när de hade den chansen för några år sedan!

Uttalandet är märkligt, tycker jag. Anser då Johan Ehn att då man bildar regering med andra partier, eller stöder andra partier i en regeringsbildning, så blir man automatiskt en del av det partier? Och är i så fall Moderaterna numera en svans av sossarna eller liberalerna?

För Obunden Samlings del är utspelet med annonsen snarare en önskan att visa alla att man numera gått vidare. Det som hände då är numera historia, och inget man längre lägger tid och energi på att engagera sig i. Trots att det var Moderaterna som ekonomiskt vann på arrangemanget, har de tydligen ännu inte lagt det hela bakom sig, och gått vidare i sin politik, utan stagnerat i en förtrytelse att allt inte gick deras väg. Vi får hoppas att den nya moderatledaren har en annan syn på saken, och kan föra partiet framåt i stället för att fastna i frustation och besvikelse över inbillade oförrätter.

Liberalerna å sin sida har ännu inte insett och förstått att deras ledarskap inte är vad Åland behöver just nu, och därför har även oppositionen lämnat in ett misstroende mot deras sätt att sköta sitt uppdrag. Det skulle vara klädsamt om de i stället för förtrytelse och sura kommentarer över misstroendet, i stället skulle se över vilka förändringar som behövs i deras sätt att sköta Åland, som skulle förbättra situationen, dels för kommunerna, men också för att innevånarna på Åland skulle få tillbaka sin tro på att åsiktsfrihet och demokrati fortsättningsvis råder här.

Socialdemokraterna å sin sida fortsätter att "med en dåres envishet" bortse från den kommunala självbestämmanderätten, och har beslutat sig för att genomföra kommunsammanslagningarna, kosta vad det kosta vill. Och nog kommer det att kosta oss skattebetalare. Frågan är bara om det inte kommer att kosta även socialdemokraterna en del väljare i nästa val, enligt vad Ålands Radios enkät tidigare i veckan utvisade.

MISSTROENDE MOT LANDSKAPSREGERINGEN

Lagtingets oppositionspartier är kritiska till landskapsregeringens agerande i olika frågor, och planerar att lämna in ett misstroendevotum. Förhoppningsvis kommer regeringspartierna att ta till sig kritiken, och ändra sin policy angående att ifrågasätta kommunernas lagstadgade beslutanderätt, och slutar med att komma med pekpinnar i fråga om hur kommunerna skall  besluta i olika frågor av kommunal karaktär.

Att fälla regeringen går naturligtvis inte, då regeringspartierna, med svag majoritet, enhälligt kommer att rösta för fortsatt förtroende. Och majoriteten vinner alltid, även om majoriteten inte alltid har rätt!

Den nuvarande åländska regeringen har inte bara visat sig vara okunnig om olika lagar och bestämmelser, vad man får, och inte får, uttala sig om, eller lägga sig i. Man har också lyckats med konststycket att försämra relationerna till riksregeringen, och rikspolitikerna. Det är allvarligt. Åland är en del av Finland, även om vi har en självstyrelselag som i mångt och mycket gör oss till en självständig del av Finland. Men vi är också i mångt och mycket beroende av att ha goda förbindelser med regering och riksdag i Helsingfors. Men om de åländska regeringsledamöterna går på i ullstrumporna i Helsingfors på samma sätt som man gör här hemma, så förstår envar att de får svar med samma mynt. Litet ödmjukhet och självkritik vid handhavande av sitt regeringsuppdrag skadar inte, det är i stället till stor nytta, både för regering och även för dem som de är satta att regera över.

ÄR FLYKTINGMOTTAGNING EN BRA INVESTERING?

I en insändare i tidningarna argumenterar ett antal personer för en ökad flyktingmottagning till Finland. Bland annat hävdar man att Sverige inte skulle vara den välfärdsstat som man är idag, om man inte tagit emot så många flyktingar under de senaste 50 åren.

Jag bodde i Sverige åren 1957 - 1977, just den tid då den svenska välfärden byggdes upp. Skolor, vårdhem och daghem inrättades. Och överallt skallade ropen att kvinnorna inte skulle gå hemma vid spisen, föda barn,  och ligga samhället till last, utan de borde skaffa sig ett lönebaserat arbete, betala skatt till samhällets uppbyggnad, och försörja sig själva! Vi som valde att vara hemma och ta hand om familjen och i många fall våra äldre anhöriga, fick ta emot mycket glåpord för att vi var "samhällsparasiter".

Nåja. Samhället var i växande, och det behövdes arbetskraft. Det är faktiskt inte bara immigranterna i Sverige som byggt upp landet. Politikerna insåg ju att det var bättre att locka ut kvinnorna på arbetsmarknaden, än att ta emot utländsk arbetskraft. Kvinnorna fanns ju redan i Sverige, de kunde språket, de hade bostäder, och den enda samhällskostnaden var ju att ordna dagvård och åldringsvård, samt förmå kvinnorna att börja förvärvsarbeta utanför hemmet.

Allt fler kvinnor lockades ut på arbetsmarknaden, men daghemsplatserna byggdes inte i tillräckligt snabb takt, så många barn fick klara sig själva ensamma hemma under den tiden föräldrarna arbetade. Dessa kallades "nyckelbarn", för de hade en nyckel till hemmet, och kunde välja att vara inne eller ute. Sedan hade vi de så kallade "påsbarnen". Dessa fick ingen egen nyckel, därför att föräldrarna inte ville att  barnen skulle vara ensamma inne och "stöka till", så då fick de vara ute så länge som föräldrarna var  på jobb. Uttrycket  "Påsbarn" kom sig av att föräldrarna hängde ut en påse smörgåsar och något att dricka på dörrhandtaget, så att barnet hade ett mellanmål under dagen. Ni kanske tror att detta är en skröna, men tyvärr är det sant, jag har själv upplevt det på den ort där jag bodde. Själv var jag som sagt hemma med mina tre barn under skolåldern, och levde som "samhällsparasit" på min man. Och flera av dessa barn i min närhet var ofta hemma hos oss, och lekte med våra barn, när de var ensamma hemma.

Men att tala om att Välfärdssverige byggts upp av flyktingar och immigranter är en ren och skär lögn, för sanningen är den att kvinnorna lockades ut på arbetsmarknaden för att fylla upp de lediga arbetsplatserna. Och det var den socialdemokratiska regeringen med Olof Palme i spetsen som stod för hela idén.

I dag finns inte så mycket kvar av Välfärdssverige, i synnerhet inte inom skolan och vården, men det skall man nog inte beskylla flyktingarna för, utan det är nog den politiska ledningens sätt att nedprioritera dessa områden, till fördel för andra, kanske mer populistiska lösningar av problemet "samhällsekonomi". Och de invandrare som man tagit emot i Sverige under de senaste 50 åren, har man inte heller lyckats integrera på ett fullvärdigt sätt. Det visar ju alla de problem de svenska storstäderna har i sina förorter, dit inte ens räddningspersonal och brandbilar längre törs åka utan poliseskort.

INTETSÄGANDE SVAR FRÅN LANTRÅDET

Lantrådet har svarat på Obunden Samlings öppna brev till regeringen, och något mer intetsägande får man leta efter. Tydligen har de ingen riktig koll på vilka förväntningar folket har på regeringen, eller vilka uppgifter en regering skall handha här på Åland.

Att påstå att man på Åland har egen lagstiftning och därför inte behöver ta hänsyn till Rikets lagstiftning faller på sin egen orimlighet, just i detta fall, där regeringen i Helsingfors har sagt att statsskatten skall höjas och kommunalskatten skall sänkas för att bekosta den nya social- och hälsovårdsreformen i riket. Om statsskatten sänks i riket, så sänks den på Åland också, eftersom vi är en del av Finland och det finländska skattesystemet. Och i förlängningen förväntas kommunerna här sänka sina skatter i motsvarande grad som i riket. Frågan är då om landskapsregeringen är beredd att, såsom staten gör, betala ersättning till de kommuner som förlorar på det nya systemet. Det verkar inte som den åländska regeringen har förstått innebörden av diskussionerna om den sagda reformen, som visserligen inte är klar än, men som minsann kommer att påverka också de åländska kommunerna, så som förslaget ser ut i dag.

Jag hade nog förväntat mig att lantrådet Katrin Sjögren hade bättre reda på sig, och sin uppgift som lantråd och regeringschef, än vad som framkom av hennes svar på Obunden Samlings öppna brev.

Däremot framhöll ju lantrådet att de går in för de nya reformerna med raska steg, kanske det vore bättre att de i rask takt gick in för att reformera landskapsregeringens egen administration, som är både överstor och ineffektiv. Här finns verkligen pengar att spara, om det finns en reell vilja till detta. Ett bättre samarbete mellan avdelningarna är ett måste, och samordningsvinster finns då inom räckhåll.

I stället går man med liv och lust  in för att via lagändringar slå ihop välfungerande och ekonomiskt bärkraftiga kommuner, och krossa  den närdemokrati som byggts upp genom kommunerna mångfald, under många årtionden. Samtidigt som man försöker tvinga kommunerna på knä genom att via landskapsandelssystemet strypa deras möjligheter att ge kommuninvånarna deras lagstadgade rätt till service  utan att höja skatten och försämra närservicen.

TVÅ SORTERS MÄNNISKOR

På Åland finns numera  två sorters människor. De som har Politiskt Korrekta (PK) åsikter, och de som kan tänka själva. Det är alltså de "goda"  (PK) och de "onda" (självtänkande) som jag talar om. De goda människorna anser att vi skall ta emot flyktingarna här på Åland, de onda anser att vi i första hand skall hjälpa behövande människor på den plats de befinner sig, på Mariehamns gator utan sovplats för natten, hjälpbehövande familjer på den åländska landsbygden, de lidande i krigshärjade områden, de som bor i flyktinglägren, de som saknar mat och läkarvård. Hjälpbehovet är stort, både här hemma och ute i världen.

De goda  människorna tycker att kommunerna skall ta ett större socialt ansvar, och ta emot fler flyktingfamiljer. De onda anser att kommuninvånarnas skatter i första hand skall gå till behoven i hemkommunen.

Jag frågar mig om det överhuvudtaget är en kommunal angelägenhet att handha flyktingfrågan. Det står ingenting i kommunallagen om att detta skulle vara en uppgift för kommunen. För min del anser jag att hela ärendet borde skötas av till exempel Röda Korset, som har erfarenhet av hjälparbete i olika delar av världen. Immigrationsverket borde sluta avtal med Röda Korset om flyktingmottagning, i stället för att lasta över frågan på kommunerna. Sedan skulle det vara Röda Korsets sak att kontakta kommunerna för hjälp med vissa praktiska detaljer i samband med flyktingmottagningen. Och Röda Korset skulle stå som huvudansvarig för integrationen av de flyktingar som tas emot här.

På det sättet skulle heller ingen kommunpolitiker riskera att avstängas från uppdrag i andra sammanhang, för sitt ställningstagande i denna så brännheta fråga på Åland. Och heller inte riskera att möta hätska kommentarer på sociala medier för sina åsikters skull.

ÅLANDSTIDNINGENS HELOMVÄNDNING

Till att tidigare har försökt hålla en så när saklig linje i åsiktspolitiken, så när som på några klavertramp, har nu Ålandstidningens chefredaktör alltmer börjat gå i kansliministerns ledband. Som en snäll och väluppfostrad liten vovve gläfser han glatt i takt med ministerns fadäser.

Första gången jag märkte av detta fenomen trodde jag nog att det bara var en tillfällighet, men efter att i tidningsledare efter tidningsledare sett tidningens ändrade policy, förstår jag att detta är satt i system, av vem vet jag inte. Kanske av en av de största ägarna i tidningen, som står socialdemokraterna nära. I vilket fall som helst känner jag inte igen mitt husorgan längre. Och jag tänker på tider som flytt, när en gång i världen en chefredaktör på tidningen fick avgå av precis samma anledning, att tidningen blev alltmer ett socialdemokratiskt husorgan, än en tidning för hela Åland.

I gårdagens ledare fick vi läsa hur ekonomiskt bra det är med kommunsammanslagningar, ju färre kommuner desto bättre. I dagens ledare får vi veta att dagisbarn absolut inte skall besöka julkrubban i Mariehamns kyrka i dagistanternas sällskap. Barn skall gå dit med sina föräldrar, om de överhuvudtaget skall besöka en dylik inrättning. Barn skall inte påverkas att välja religion, religionsfrihet skall råda, och med detta menas att man  skall uppfostras till att bli ateister.

 Hur kan det komma sig att kyrkan blivit ett slagträ i debatten om själarna? De flesta vill ju gifta sig i kyrkan, och låter även sina barn döpas, och att somliga sedan väljer att sitta hemma vid teven och lyssna till söndagsgudstjänsten , betyder ju inte att de tar avstånd från kyrkan som sådan, utan är nog mest ett utslag av den bekvämlighet som vidlåter de flesta stressade människor idag.

Nåja, nästa som ryker ut är väl julen och julgranen som  påminner oss om vikingarnas midvinterblot, och midsommarstången är ju en gammal hednisk symbol för fruktsamhet, så den lär väl snart också försvinna, om sossementaliteten på ortens största tidning få pågå ostört.

INSIKTER FRÅN TIDNINGARNAS INSÄNDARSIDOR

Att läsa tidningarnas insändarsidor är intressant. Här har vi några professionella tyckare, som vet bäst vad som är rätt och riktigt, och Gud nåde den som vågar tycka något annat. Då blir man halshuggen och hudflängd in på bara  skelettet.

Först ut vid stupstocken är Doris Jansson, som tycker att ateisten och journalisten Fredrik Granlund borde slutat sin karriär vid Ålandstidningen på ett värdigare sätt, än genom den krönika där han i kränkande ordalag ondgjorde sig över de kristnas syn på tingen. Hon får minsann svar på tal av F.G., som hävdar att Jesus var en idiot, och uppmanar Doris att tro på sig själv i stället för att tro på Bibeln!
Tänk, jag som trodde att vi hade religionsfrihet på Åland och i Finland. Vi har rätt och tycka och tro vad vi vill. Så fel  jag hade. Här gäller det nog att ligga lågt i fråga om sin trostillhörighet, och noga se sig om nästa gång man besöker kyrkan för vi är tydligen tillbaka till häxjaktens tid. Man säger ju att allt går igen, och det är sant, för så kallade moderna tider är nog inte så moderna som proffstyckarna tror sig veta.

Nästa vid stupstocken är Ålands Demokrati, som i en insändare ger sin syn på flyktingproblematiken och vad de anser om en asylförläggning på Åland. Det skulle de inte ha gjort. Kansliministern går i taket och rasande säger hon att hon inte viker en tum från sin åsikt om att vi skall ha en asylförläggning på Åland, och Igge Holmberg är inte sen att hänga på drevet, och  likt en gläfsande knähund mopsar han upp sig och beskyller Ålands Demokrati för rasism och ifrågasätter sanningshalten i källorna till deras påståenden i insändaren.

Sist och slutligen undrar jag om vi har åsiktsfrihet på Åland, och vilka som kan njuta av tryckfrihetens fröjder? Vissa insändare nagelfars och refuseras med hänvisning till att de är rasistiska, medan andra skribenter får sina kränkande åsikter tryckta i vilken form som helst. Eller gäller särskilda regler för ateister, ministrar och proffstyckare?   

ALLTID HITTAR MAN NÅGOT ATT FÖRFASA SIG ÖVER...

Saltvik har ju varit på tapeten nu ett tag. Kvotflyktingfrågan vållade ju debatter både i massmedia och  på sociala medier, efter debatten och  omröstningarna i kommunfullmäktige i januari. Sedan har det ju varit lugnt ett tag, men efter fullmäktiges möte 8 februari var det kört igen.

Nu kan man läsa i en av våra tidningar hur den kvinnliga socialdemokratiska fullmäktigeledamoten, som fördes fram av liberalerna till en ordförandeplats, inte omfattades av centerfolket, som i stället föreslog en liberal (!) kandidat, som dessutom överhuvudtaget inte ställt upp i valet. Ja, det här var ju inte så snällt gjort av Centern. Hur skulle nu liberalerna ställa sig? Skulle de överge sossekvinnan och i stället följa "hjärtats röst" och rösta på sin partimedlem, som visserligen vid det här laget tydligen står med en fot i Centern, eller skulle de vidbli sitt tidigare förslag och understöda sossekvinnan?

Liberalerna är ett tufft folk. Inte skulle det komma några centerpartister och sticka fram näsan och föreslå några liberala kandidater  för dem inte. De  hårdhjärtade typerna  vidblev sitt förslag om sossekvinnan och röstade ner sin partikamrat!  Nåja, nu var ju utgången av omröstningen given på förhand, då Centern sitter med egen majoritet i kommunfullmäktige i Saltvik. Men hade jag varit sossekvinnan, så hade jag nog i det skedet dragit tillbaka min kandidatur, dels eftersom man vid det laget visste hur omröstningen skulle sluta, dels av solidaritet med liberalerna, som sossarna är i valförbund med i Saltvik. Just för att undvika en splittring i leden hos samarbetspartnern. Men alla har väl inte lika lång framförhållning i sin tankeverksamhet.

Men historien är inte slut därmed. Nej, nu uttalar sig i tidningen en liberal kommunalpolitiker i Saltvik, att han minsann aldrig har varit med om maken till maktspel i kommunpolitiken! Ja, minnet kan vara ganska kort för en del. Jag minns mycket väl när jag en gång for till ett kommunfullmäktigemöte i Saltvik i tron att jag på sammanträdet skulle väljas till kommunstyrelsens ordförande, helt i enlighet med den överenskommelse som fanns mellan Obunden Samling och Liberalerna om att dela den posten två år vardera, varav liberalerna fick posten de två första åren av mandatperioden, och obundna enligt avtalet skulle ha platsen de två sista åren. Men när liberalerna suttit vid makten i två år ansåg de att de nog behövde sitta två år till, för att genomföra alla sina påbörjade projekt, varför de sökte stöd i Centern för att kunna behålla platsen. Vissa centerpartister lät sig övertalas att delta i rävspelet, och utgången av en eventuell omröstning var osäker. Själv drog jag tillbaka min kandidatur, och ställde inte upp som kommunstyrelseordförandekandidat, då jag anser att en så viktig post kräver enhällighet i fullmäktige. I stället förde Obunden samling fram Jan Salmén (C) som kandidat, och där stödde Centern sin partikamrat, och han blev vald till ordförande för kommunstyrelsen.

Så nu upprepade historien sig, men det har kanske liberalerna glömt? 

VINDKRAFTEN FLYGER OCH FAR

Ja, man hinner inte hämta sig från en chock, förrän man drabbas av nästa. Nyheterna duggar tätt nu. Åland hotas inte bara av företagsnedläggelse, med därav följande arbetslöshet, utan vi riskerar även att förlora de fördelar det klimatmässigt gett oss, om vi byggt ut vindkraftsparkerna.

I stället ser det nu ut som även en del av den befintliga vindkraftsanläggningen hotas av nedläggning på grund av bristanden resurser för nödvändigt underhåll, efter statsministerns besked om att Åland inte kan påräkna något stöd för vindkraften, allt enligt vindkraftbolagets vd. Även om landskapsregeringen till en viss del stöder verksamheten, kommer detta inte att räcka till.

Ett bakslag för miljövännerna, ett bakslag för de åländska politikerna, och ett bakslag för demokratin.

En finländsk politikers handslag är ingenting värt, med andra ord. Lovar runt, och håller tunt, som det heter. Det är som vanligt, först när klubban fallit, kan man vara säker på att avtalet håller.... Om ingen överklagar beslutet, vill säga.

Vem som saboterat överenskommelsen, och varför, får vi inte veta. Klart är att Finlands regering är den största förloraren PR-mässigt i den här affären. Få ålänningar kommer i första taget att glömma Sipilä-gängets agerande, men allt fler inser att något gott har Åland inte att vänta sig från Helsingfors heller i fortsättningen. Även om regeringsföreträdarna nu tänker komma hit på någon sorts avböns-visit, så kanske det är bättre att de håller sig på andra sidan Skiftet tills de tänkt om. De kan börja med att gräva i botten på kassakistan för att söka en kompensation för sin fadäs. Om det nu hjälper.

Men vi ålänningar är ju vana att klara oss själva i alla  situationer. Vi är inte bortskämda med utomstående hjälp i knepiga situationer. Så nu är det väl dags att ta fram dom gömda Chipsaktiemiljonerna, och verkligen satsa på vår miljö, genom att bygga en vindkraftspark på Åland?

Har Chips någon framtid på Åland?

Ja, den frågan ställer man sig nog när man läser nyhetsrapporteringen om företaget. Förmodligen är det timmarna före dödsryckningarna vi nu ser framför oss. Chips ledning har aviserat att man avser att genomföra vissa förändringar i bolagets verksamhet på Åland, och skall börja samarbetsförhandla med personalen. Eventuellt läggs fabriken i Haraldsby ned, och verksamheten flyttas till någon annan plats, med bättre lönsamhetsförutsättningar.

Man uppvaktar landskapsregeringen och antyder att under vissa förutsättningar kan man tänka sig att fortsätta på Åland, det vill säga om landskapet öppnar kassakistan tillräckligt mycket för att det åtminstone under en viss tid kan tänkas lönsamt att tänka om. Allt hänger nu på hur mycket pengar Orkla kan mjölka av landskapet för att man skall anse det mödan värt att fortsättningsvis ha verksamheten på Åland. När landskapsregeringen stänger kassakistan, så försvinner fabriken. Det här är nog ingen lätt sits för landskapsregeringen. Här står många direkta arbetsplatser på spel, här finns också ett antal indirekta intressenter, företag som har haft en stor del av sina inkomster baserade på samarbetsavtal med Chips. Och landskapets kassakista är heller inte speciellt välfylld för någon längre tids hjälpverksamhet.

Men vart tog alla pengar vägen som de tidigare storägarna i Chips fick, när de sålde sina aktier till Orkla? De skulle reinvesteras i olika projekt som skulle  komma det åländska samhället till godo, hette det då, när kritiken var som argast att Chips försvann ur åländska händer. Och vi var många som befarade redan då att det skulle ske, som vi nu ser ske. Det vill säga att när Åland förlorade äganderätten till Chips, så försvann även möjligheten att påverka verksamhetens vara eller icke vara på Åland, och därmed även att påverka arbetsplatsernas vara eller icke vara.

Så nu är det dags att börja planera för den reinvesteringen. Det är dags att de tidigare storägarna tar sitt ansvar och sätter sig ner vid ett rundabordssamtal och diskuterar hur situationen skall lösas. När landskapets kassakista är tömd, försvinner verksamheten vid Chips, och då måste planeringen vara klar vilka nya verksamheter som skall överta arbetsplatserna, och som kan fylla det kassahål som Orklas agerande förorsakar landskapet.

Runa Lisa Jansson

Åsiktsfrihetens värde

Journalisterna talar gärna om tryckfrihetens värde. Både det ena och det andra trycks i tidningar och böcker och publiceras på nätet i den heliga tryckfrihetens  namn.

Men hur mycket är tryckfriheten värd, när vi i stället har fått ett åsiktsförtryck? Det är inte politiskt korrekt att tycka det ena eller det andra. Till exempel om invandringen. Men vem är det då som bestämmer vad som är politiskt korrekt och vad man får tycka?

Om vi anser att större kraft borde läggas på att få slut på oroligheterna i Mellanöstern, så att människorna inte behövde fly därifrån, är det en politiskt korrekt åsikt? Om det är det, varför omfattas den då inte av massmedia, varför lägger de inte ner lite mer trycksvärta på den åsikten, och genom det skrivna ordets makt, får åsikten får en sådan genomslagskraft att den till sist blir till verklighet? Om de nu tycker att det är en korrekt politisk fråga. Kanske de tycker att det är bättre att kriget fortsätter?

Att ha åsikter om flyktingpolitiken är inte politiskt korrekt, åtminstone inte om man har en annan åsikt än de etablerade proffstyckarna, de som bestämmer vad som är politiskt korrekt eller inte.

Och fortsättningsvis undrar man vem som egentligen bestämmer vad som är politiskt korrekt, eller inte? Journalisterna bestämmer, säger någon. Ja, men har då den som betalar dem deras lön för deras professionalitet ingen åsikt, eller är det tidningarna storägares åsikter som nu genomsyrar hela debatten? Är det deras åsikter som journalisterna i korus basunerar ut i tidning efter tidning? Förmodligen är det så, vi har ju ett färskt exempel från affärsvärlden att huvuden rullar när ägarna är missnöjda med resultatet. Och för ganska många år sedan fick en chefredaktör gå, när ägarna inte var nöjda med tidningsledningens skrivna åsikter. Och dagens två tidningar på Åland har ju samma storägare, och tidningarna är märkvärdigt eniga om sina åsikter i vissa frågor.

Så man kan nog konstatera att tryckfrihet har vi nog på Åland, men åsiktsfriheten är satt på undantag.