INSIKTER FRÅN TIDNINGARNAS INSÄNDARSIDOR

Att läsa tidningarnas insändarsidor är intressant. Här har vi några professionella tyckare, som vet bäst vad som är rätt och riktigt, och Gud nåde den som vågar tycka något annat. Då blir man halshuggen och hudflängd in på bara  skelettet.

Först ut vid stupstocken är Doris Jansson, som tycker att ateisten och journalisten Fredrik Granlund borde slutat sin karriär vid Ålandstidningen på ett värdigare sätt, än genom den krönika där han i kränkande ordalag ondgjorde sig över de kristnas syn på tingen. Hon får minsann svar på tal av F.G., som hävdar att Jesus var en idiot, och uppmanar Doris att tro på sig själv i stället för att tro på Bibeln!
Tänk, jag som trodde att vi hade religionsfrihet på Åland och i Finland. Vi har rätt och tycka och tro vad vi vill. Så fel  jag hade. Här gäller det nog att ligga lågt i fråga om sin trostillhörighet, och noga se sig om nästa gång man besöker kyrkan för vi är tydligen tillbaka till häxjaktens tid. Man säger ju att allt går igen, och det är sant, för så kallade moderna tider är nog inte så moderna som proffstyckarna tror sig veta.

Nästa vid stupstocken är Ålands Demokrati, som i en insändare ger sin syn på flyktingproblematiken och vad de anser om en asylförläggning på Åland. Det skulle de inte ha gjort. Kansliministern går i taket och rasande säger hon att hon inte viker en tum från sin åsikt om att vi skall ha en asylförläggning på Åland, och Igge Holmberg är inte sen att hänga på drevet, och  likt en gläfsande knähund mopsar han upp sig och beskyller Ålands Demokrati för rasism och ifrågasätter sanningshalten i källorna till deras påståenden i insändaren.

Sist och slutligen undrar jag om vi har åsiktsfrihet på Åland, och vilka som kan njuta av tryckfrihetens fröjder? Vissa insändare nagelfars och refuseras med hänvisning till att de är rasistiska, medan andra skribenter får sina kränkande åsikter tryckta i vilken form som helst. Eller gäller särskilda regler för ateister, ministrar och proffstyckare?   

ALLTID HITTAR MAN NÅGOT ATT FÖRFASA SIG ÖVER...

Saltvik har ju varit på tapeten nu ett tag. Kvotflyktingfrågan vållade ju debatter både i massmedia och  på sociala medier, efter debatten och  omröstningarna i kommunfullmäktige i januari. Sedan har det ju varit lugnt ett tag, men efter fullmäktiges möte 8 februari var det kört igen.

Nu kan man läsa i en av våra tidningar hur den kvinnliga socialdemokratiska fullmäktigeledamoten, som fördes fram av liberalerna till en ordförandeplats, inte omfattades av centerfolket, som i stället föreslog en liberal (!) kandidat, som dessutom överhuvudtaget inte ställt upp i valet. Ja, det här var ju inte så snällt gjort av Centern. Hur skulle nu liberalerna ställa sig? Skulle de överge sossekvinnan och i stället följa "hjärtats röst" och rösta på sin partimedlem, som visserligen vid det här laget tydligen står med en fot i Centern, eller skulle de vidbli sitt tidigare förslag och understöda sossekvinnan?

Liberalerna är ett tufft folk. Inte skulle det komma några centerpartister och sticka fram näsan och föreslå några liberala kandidater  för dem inte. De  hårdhjärtade typerna  vidblev sitt förslag om sossekvinnan och röstade ner sin partikamrat!  Nåja, nu var ju utgången av omröstningen given på förhand, då Centern sitter med egen majoritet i kommunfullmäktige i Saltvik. Men hade jag varit sossekvinnan, så hade jag nog i det skedet dragit tillbaka min kandidatur, dels eftersom man vid det laget visste hur omröstningen skulle sluta, dels av solidaritet med liberalerna, som sossarna är i valförbund med i Saltvik. Just för att undvika en splittring i leden hos samarbetspartnern. Men alla har väl inte lika lång framförhållning i sin tankeverksamhet.

Men historien är inte slut därmed. Nej, nu uttalar sig i tidningen en liberal kommunalpolitiker i Saltvik, att han minsann aldrig har varit med om maken till maktspel i kommunpolitiken! Ja, minnet kan vara ganska kort för en del. Jag minns mycket väl när jag en gång for till ett kommunfullmäktigemöte i Saltvik i tron att jag på sammanträdet skulle väljas till kommunstyrelsens ordförande, helt i enlighet med den överenskommelse som fanns mellan Obunden Samling och Liberalerna om att dela den posten två år vardera, varav liberalerna fick posten de två första åren av mandatperioden, och obundna enligt avtalet skulle ha platsen de två sista åren. Men när liberalerna suttit vid makten i två år ansåg de att de nog behövde sitta två år till, för att genomföra alla sina påbörjade projekt, varför de sökte stöd i Centern för att kunna behålla platsen. Vissa centerpartister lät sig övertalas att delta i rävspelet, och utgången av en eventuell omröstning var osäker. Själv drog jag tillbaka min kandidatur, och ställde inte upp som kommunstyrelseordförandekandidat, då jag anser att en så viktig post kräver enhällighet i fullmäktige. I stället förde Obunden samling fram Jan Salmén (C) som kandidat, och där stödde Centern sin partikamrat, och han blev vald till ordförande för kommunstyrelsen.

Så nu upprepade historien sig, men det har kanske liberalerna glömt? 

VINDKRAFTEN FLYGER OCH FAR

Ja, man hinner inte hämta sig från en chock, förrän man drabbas av nästa. Nyheterna duggar tätt nu. Åland hotas inte bara av företagsnedläggelse, med därav följande arbetslöshet, utan vi riskerar även att förlora de fördelar det klimatmässigt gett oss, om vi byggt ut vindkraftsparkerna.

I stället ser det nu ut som även en del av den befintliga vindkraftsanläggningen hotas av nedläggning på grund av bristanden resurser för nödvändigt underhåll, efter statsministerns besked om att Åland inte kan påräkna något stöd för vindkraften, allt enligt vindkraftbolagets vd. Även om landskapsregeringen till en viss del stöder verksamheten, kommer detta inte att räcka till.

Ett bakslag för miljövännerna, ett bakslag för de åländska politikerna, och ett bakslag för demokratin.

En finländsk politikers handslag är ingenting värt, med andra ord. Lovar runt, och håller tunt, som det heter. Det är som vanligt, först när klubban fallit, kan man vara säker på att avtalet håller.... Om ingen överklagar beslutet, vill säga.

Vem som saboterat överenskommelsen, och varför, får vi inte veta. Klart är att Finlands regering är den största förloraren PR-mässigt i den här affären. Få ålänningar kommer i första taget att glömma Sipilä-gängets agerande, men allt fler inser att något gott har Åland inte att vänta sig från Helsingfors heller i fortsättningen. Även om regeringsföreträdarna nu tänker komma hit på någon sorts avböns-visit, så kanske det är bättre att de håller sig på andra sidan Skiftet tills de tänkt om. De kan börja med att gräva i botten på kassakistan för att söka en kompensation för sin fadäs. Om det nu hjälper.

Men vi ålänningar är ju vana att klara oss själva i alla  situationer. Vi är inte bortskämda med utomstående hjälp i knepiga situationer. Så nu är det väl dags att ta fram dom gömda Chipsaktiemiljonerna, och verkligen satsa på vår miljö, genom att bygga en vindkraftspark på Åland?

Har Chips någon framtid på Åland?

Ja, den frågan ställer man sig nog när man läser nyhetsrapporteringen om företaget. Förmodligen är det timmarna före dödsryckningarna vi nu ser framför oss. Chips ledning har aviserat att man avser att genomföra vissa förändringar i bolagets verksamhet på Åland, och skall börja samarbetsförhandla med personalen. Eventuellt läggs fabriken i Haraldsby ned, och verksamheten flyttas till någon annan plats, med bättre lönsamhetsförutsättningar.

Man uppvaktar landskapsregeringen och antyder att under vissa förutsättningar kan man tänka sig att fortsätta på Åland, det vill säga om landskapet öppnar kassakistan tillräckligt mycket för att det åtminstone under en viss tid kan tänkas lönsamt att tänka om. Allt hänger nu på hur mycket pengar Orkla kan mjölka av landskapet för att man skall anse det mödan värt att fortsättningsvis ha verksamheten på Åland. När landskapsregeringen stänger kassakistan, så försvinner fabriken. Det här är nog ingen lätt sits för landskapsregeringen. Här står många direkta arbetsplatser på spel, här finns också ett antal indirekta intressenter, företag som har haft en stor del av sina inkomster baserade på samarbetsavtal med Chips. Och landskapets kassakista är heller inte speciellt välfylld för någon längre tids hjälpverksamhet.

Men vart tog alla pengar vägen som de tidigare storägarna i Chips fick, när de sålde sina aktier till Orkla? De skulle reinvesteras i olika projekt som skulle  komma det åländska samhället till godo, hette det då, när kritiken var som argast att Chips försvann ur åländska händer. Och vi var många som befarade redan då att det skulle ske, som vi nu ser ske. Det vill säga att när Åland förlorade äganderätten till Chips, så försvann även möjligheten att påverka verksamhetens vara eller icke vara på Åland, och därmed även att påverka arbetsplatsernas vara eller icke vara.

Så nu är det dags att börja planera för den reinvesteringen. Det är dags att de tidigare storägarna tar sitt ansvar och sätter sig ner vid ett rundabordssamtal och diskuterar hur situationen skall lösas. När landskapets kassakista är tömd, försvinner verksamheten vid Chips, och då måste planeringen vara klar vilka nya verksamheter som skall överta arbetsplatserna, och som kan fylla det kassahål som Orklas agerande förorsakar landskapet.

Runa Lisa Jansson

Åsiktsfrihetens värde

Journalisterna talar gärna om tryckfrihetens värde. Både det ena och det andra trycks i tidningar och böcker och publiceras på nätet i den heliga tryckfrihetens  namn.

Men hur mycket är tryckfriheten värd, när vi i stället har fått ett åsiktsförtryck? Det är inte politiskt korrekt att tycka det ena eller det andra. Till exempel om invandringen. Men vem är det då som bestämmer vad som är politiskt korrekt och vad man får tycka?

Om vi anser att större kraft borde läggas på att få slut på oroligheterna i Mellanöstern, så att människorna inte behövde fly därifrån, är det en politiskt korrekt åsikt? Om det är det, varför omfattas den då inte av massmedia, varför lägger de inte ner lite mer trycksvärta på den åsikten, och genom det skrivna ordets makt, får åsikten får en sådan genomslagskraft att den till sist blir till verklighet? Om de nu tycker att det är en korrekt politisk fråga. Kanske de tycker att det är bättre att kriget fortsätter?

Att ha åsikter om flyktingpolitiken är inte politiskt korrekt, åtminstone inte om man har en annan åsikt än de etablerade proffstyckarna, de som bestämmer vad som är politiskt korrekt eller inte.

Och fortsättningsvis undrar man vem som egentligen bestämmer vad som är politiskt korrekt, eller inte? Journalisterna bestämmer, säger någon. Ja, men har då den som betalar dem deras lön för deras professionalitet ingen åsikt, eller är det tidningarna storägares åsikter som nu genomsyrar hela debatten? Är det deras åsikter som journalisterna i korus basunerar ut i tidning efter tidning? Förmodligen är det så, vi har ju ett färskt exempel från affärsvärlden att huvuden rullar när ägarna är missnöjda med resultatet. Och för ganska många år sedan fick en chefredaktör gå, när ägarna inte var nöjda med tidningsledningens skrivna åsikter. Och dagens två tidningar på Åland har ju samma storägare, och tidningarna är märkvärdigt eniga om sina åsikter i vissa frågor.

Så man kan nog konstatera att tryckfrihet har vi nog på Åland, men åsiktsfriheten är satt på undantag.