30 oktober 2016

ÄR FLYKTINGMOTTAGNING EN BRA INVESTERING?

I en insändare i tidningarna argumenterar ett antal personer för en ökad flyktingmottagning till Finland. Bland annat hävdar man att Sverige inte skulle vara den välfärdsstat som man är idag, om man inte tagit emot så många flyktingar under de senaste 50 åren.

Jag bodde i Sverige åren 1957 - 1977, just den tid då den svenska välfärden byggdes upp. Skolor, vårdhem och daghem inrättades. Och överallt skallade ropen att kvinnorna inte skulle gå hemma vid spisen, föda barn,  och ligga samhället till last, utan de borde skaffa sig ett lönebaserat arbete, betala skatt till samhällets uppbyggnad, och försörja sig själva! Vi som valde att vara hemma och ta hand om familjen och i många fall våra äldre anhöriga, fick ta emot mycket glåpord för att vi var "samhällsparasiter".

Nåja. Samhället var i växande, och det behövdes arbetskraft. Det är faktiskt inte bara immigranterna i Sverige som byggt upp landet. Politikerna insåg ju att det var bättre att locka ut kvinnorna på arbetsmarknaden, än att ta emot utländsk arbetskraft. Kvinnorna fanns ju redan i Sverige, de kunde språket, de hade bostäder, och den enda samhällskostnaden var ju att ordna dagvård och åldringsvård, samt förmå kvinnorna att börja förvärvsarbeta utanför hemmet.

Allt fler kvinnor lockades ut på arbetsmarknaden, men daghemsplatserna byggdes inte i tillräckligt snabb takt, så många barn fick klara sig själva ensamma hemma under den tiden föräldrarna arbetade. Dessa kallades "nyckelbarn", för de hade en nyckel till hemmet, och kunde välja att vara inne eller ute. Sedan hade vi de så kallade "påsbarnen". Dessa fick ingen egen nyckel, därför att föräldrarna inte ville att  barnen skulle vara ensamma inne och "stöka till", så då fick de vara ute så länge som föräldrarna var  på jobb. Uttrycket  "Påsbarn" kom sig av att föräldrarna hängde ut en påse smörgåsar och något att dricka på dörrhandtaget, så att barnet hade ett mellanmål under dagen. Ni kanske tror att detta är en skröna, men tyvärr är det sant, jag har själv upplevt det på den ort där jag bodde. Själv var jag som sagt hemma med mina tre barn under skolåldern, och levde som "samhällsparasit" på min man. Och flera av dessa barn i min närhet var ofta hemma hos oss, och lekte med våra barn, när de var ensamma hemma.

Men att tala om att Välfärdssverige byggts upp av flyktingar och immigranter är en ren och skär lögn, för sanningen är den att kvinnorna lockades ut på arbetsmarknaden för att fylla upp de lediga arbetsplatserna. Och det var den socialdemokratiska regeringen med Olof Palme i spetsen som stod för hela idén.

I dag finns inte så mycket kvar av Välfärdssverige, i synnerhet inte inom skolan och vården, men det skall man nog inte beskylla flyktingarna för, utan det är nog den politiska ledningens sätt att nedprioritera dessa områden, till fördel för andra, kanske mer populistiska lösningar av problemet "samhällsekonomi". Och de invandrare som man tagit emot i Sverige under de senaste 50 åren, har man inte heller lyckats integrera på ett fullvärdigt sätt. Det visar ju alla de problem de svenska storstäderna har i sina förorter, dit inte ens räddningspersonal och brandbilar längre törs åka utan poliseskort.

26 oktober 2016

INTETSÄGANDE SVAR FRÅN LANTRÅDET

Lantrådet har svarat på Obunden Samlings öppna brev till regeringen, och något mer intetsägande får man leta efter. Tydligen har de ingen riktig koll på vilka förväntningar folket har på regeringen, eller vilka uppgifter en regering skall handha här på Åland.

Att påstå att man på Åland har egen lagstiftning och därför inte behöver ta hänsyn till Rikets lagstiftning faller på sin egen orimlighet, just i detta fall, där regeringen i Helsingfors har sagt att statsskatten skall höjas och kommunalskatten skall sänkas för att bekosta den nya social- och hälsovårdsreformen i riket. Om statsskatten sänks i riket, så sänks den på Åland också, eftersom vi är en del av Finland och det finländska skattesystemet. Och i förlängningen förväntas kommunerna här sänka sina skatter i motsvarande grad som i riket. Frågan är då om landskapsregeringen är beredd att, såsom staten gör, betala ersättning till de kommuner som förlorar på det nya systemet. Det verkar inte som den åländska regeringen har förstått innebörden av diskussionerna om den sagda reformen, som visserligen inte är klar än, men som minsann kommer att påverka också de åländska kommunerna, så som förslaget ser ut i dag.

Jag hade nog förväntat mig att lantrådet Katrin Sjögren hade bättre reda på sig, och sin uppgift som lantråd och regeringschef, än vad som framkom av hennes svar på Obunden Samlings öppna brev.

Däremot framhöll ju lantrådet att de går in för de nya reformerna med raska steg, kanske det vore bättre att de i rask takt gick in för att reformera landskapsregeringens egen administration, som är både överstor och ineffektiv. Här finns verkligen pengar att spara, om det finns en reell vilja till detta. Ett bättre samarbete mellan avdelningarna är ett måste, och samordningsvinster finns då inom räckhåll.

I stället går man med liv och lust  in för att via lagändringar slå ihop välfungerande och ekonomiskt bärkraftiga kommuner, och krossa  den närdemokrati som byggts upp genom kommunerna mångfald, under många årtionden. Samtidigt som man försöker tvinga kommunerna på knä genom att via landskapsandelssystemet strypa deras möjligheter att ge kommuninvånarna deras lagstadgade rätt till service  utan att höja skatten och försämra närservicen.

24 oktober 2016

TVÅ SORTERS MÄNNISKOR

På Åland finns numera  två sorters människor. De som har Politiskt Korrekta (PK) åsikter, och de som kan tänka själva. Det är alltså de "goda"  (PK) och de "onda" (självtänkande) som jag talar om. De goda människorna anser att vi skall ta emot flyktingarna här på Åland, de onda anser att vi i första hand skall hjälpa behövande människor på den plats de befinner sig, på Mariehamns gator utan sovplats för natten, hjälpbehövande familjer på den åländska landsbygden, de lidande i krigshärjade områden, de som bor i flyktinglägren, de som saknar mat och läkarvård. Hjälpbehovet är stort, både här hemma och ute i världen.

De goda  människorna tycker att kommunerna skall ta ett större socialt ansvar, och ta emot fler flyktingfamiljer. De onda anser att kommuninvånarnas skatter i första hand skall gå till behoven i hemkommunen.

Jag frågar mig om det överhuvudtaget är en kommunal angelägenhet att handha flyktingfrågan. Det står ingenting i kommunallagen om att detta skulle vara en uppgift för kommunen. För min del anser jag att hela ärendet borde skötas av till exempel Röda Korset, som har erfarenhet av hjälparbete i olika delar av världen. Immigrationsverket borde sluta avtal med Röda Korset om flyktingmottagning, i stället för att lasta över frågan på kommunerna. Sedan skulle det vara Röda Korsets sak att kontakta kommunerna för hjälp med vissa praktiska detaljer i samband med flyktingmottagningen. Och Röda Korset skulle stå som huvudansvarig för integrationen av de flyktingar som tas emot här.

På det sättet skulle heller ingen kommunpolitiker riskera att avstängas från uppdrag i andra sammanhang, för sitt ställningstagande i denna så brännheta fråga på Åland. Och heller inte riskera att möta hätska kommentarer på sociala medier för sina åsikters skull.







7 oktober 2016

ÅLANDSTIDNINGENS HELOMVÄNDNING

Till att tidigare har försökt hålla en så när saklig linje i åsiktspolitiken, så när som på några klavertramp, har nu Ålandstidningens chefredaktör alltmer börjat gå i kansliministerns ledband. Som en snäll och väluppfostrad liten vovve gläfser han glatt i takt med ministerns fadäser.

Första gången jag märkte av detta fenomen trodde jag nog att det bara var en tillfällighet, men efter att i tidningsledare efter tidningsledare sett tidningens ändrade policy, förstår jag att detta är satt i system, av vem vet jag inte. Kanske av en av de största ägarna i tidningen, som står socialdemokraterna nära. I vilket fall som helst känner jag inte igen mitt husorgan längre. Och jag tänker på tider som flytt, när en gång i världen en chefredaktör på tidningen fick avgå av precis samma anledning, att tidningen blev alltmer ett socialdemokratiskt husorgan, än en tidning för hela Åland.

I gårdagens ledare fick vi läsa hur ekonomiskt bra det är med kommunsammanslagningar, ju färre kommuner desto bättre. I dagens ledare får vi veta att dagisbarn absolut inte skall besöka julkrubban i Mariehamns kyrka i dagistanternas sällskap. Barn skall gå dit med sina föräldrar, om de överhuvudtaget skall besöka en dylik inrättning. Barn skall inte påverkas att välja religion, religionsfrihet skall råda, och med detta menas att man  skall uppfostras till att bli ateister.

 Hur kan det komma sig att kyrkan blivit ett slagträ i debatten om själarna? De flesta vill ju gifta sig i kyrkan, och låter även sina barn döpas, och att somliga sedan väljer att sitta hemma vid teven och lyssna till söndagsgudstjänsten , betyder ju inte att de tar avstånd från kyrkan som sådan, utan är nog mest ett utslag av den bekvämlighet som vidlåter de flesta stressade människor idag.

Nåja, nästa som ryker ut är väl julen och julgranen som  påminner oss om vikingarnas midvinterblot, och midsommarstången är ju en gammal hednisk symbol för fruktsamhet, så den lär väl snart också försvinna, om sossementaliteten på ortens största tidning få pågå ostört.