Till att tidigare har försökt hålla en så när saklig linje i åsiktspolitiken, så när som på några klavertramp, har nu Ålandstidningens chefredaktör alltmer börjat gå i kansliministerns ledband. Som en snäll och väluppfostrad liten vovve gläfser han glatt i takt med ministerns fadäser.
Första gången jag märkte av detta fenomen trodde jag nog att det bara var en tillfällighet, men efter att i tidningsledare efter tidningsledare sett tidningens ändrade policy, förstår jag att detta är satt i system, av vem vet jag inte. Kanske av en av de största ägarna i tidningen, som står socialdemokraterna nära. I vilket fall som helst känner jag inte igen mitt husorgan längre. Och jag tänker på tider som flytt, när en gång i världen en chefredaktör på tidningen fick avgå av precis samma anledning, att tidningen blev alltmer ett socialdemokratiskt husorgan, än en tidning för hela Åland.
I gårdagens ledare fick vi läsa hur ekonomiskt bra det är med kommunsammanslagningar, ju färre kommuner desto bättre. I dagens ledare får vi veta att dagisbarn absolut inte skall besöka julkrubban i Mariehamns kyrka i dagistanternas sällskap. Barn skall gå dit med sina föräldrar, om de överhuvudtaget skall besöka en dylik inrättning. Barn skall inte påverkas att välja religion, religionsfrihet skall råda, och med detta menas att man skall uppfostras till att bli ateister.
Hur kan det komma sig att kyrkan blivit ett slagträ i debatten om själarna? De flesta vill ju gifta sig i kyrkan, och låter även sina barn döpas, och att somliga sedan väljer att sitta hemma vid teven och lyssna till söndagsgudstjänsten , betyder ju inte att de tar avstånd från kyrkan som sådan, utan är nog mest ett utslag av den bekvämlighet som vidlåter de flesta stressade människor idag.
Nåja, nästa som ryker ut är väl julen och julgranen som påminner oss om vikingarnas midvinterblot, och midsommarstången är ju en gammal hednisk symbol för fruktsamhet, så den lär väl snart också försvinna, om sossementaliteten på ortens största tidning få pågå ostört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar