30 oktober 2016

ÄR FLYKTINGMOTTAGNING EN BRA INVESTERING?

I en insändare i tidningarna argumenterar ett antal personer för en ökad flyktingmottagning till Finland. Bland annat hävdar man att Sverige inte skulle vara den välfärdsstat som man är idag, om man inte tagit emot så många flyktingar under de senaste 50 åren.

Jag bodde i Sverige åren 1957 - 1977, just den tid då den svenska välfärden byggdes upp. Skolor, vårdhem och daghem inrättades. Och överallt skallade ropen att kvinnorna inte skulle gå hemma vid spisen, föda barn,  och ligga samhället till last, utan de borde skaffa sig ett lönebaserat arbete, betala skatt till samhällets uppbyggnad, och försörja sig själva! Vi som valde att vara hemma och ta hand om familjen och i många fall våra äldre anhöriga, fick ta emot mycket glåpord för att vi var "samhällsparasiter".

Nåja. Samhället var i växande, och det behövdes arbetskraft. Det är faktiskt inte bara immigranterna i Sverige som byggt upp landet. Politikerna insåg ju att det var bättre att locka ut kvinnorna på arbetsmarknaden, än att ta emot utländsk arbetskraft. Kvinnorna fanns ju redan i Sverige, de kunde språket, de hade bostäder, och den enda samhällskostnaden var ju att ordna dagvård och åldringsvård, samt förmå kvinnorna att börja förvärvsarbeta utanför hemmet.

Allt fler kvinnor lockades ut på arbetsmarknaden, men daghemsplatserna byggdes inte i tillräckligt snabb takt, så många barn fick klara sig själva ensamma hemma under den tiden föräldrarna arbetade. Dessa kallades "nyckelbarn", för de hade en nyckel till hemmet, och kunde välja att vara inne eller ute. Sedan hade vi de så kallade "påsbarnen". Dessa fick ingen egen nyckel, därför att föräldrarna inte ville att  barnen skulle vara ensamma inne och "stöka till", så då fick de vara ute så länge som föräldrarna var  på jobb. Uttrycket  "Påsbarn" kom sig av att föräldrarna hängde ut en påse smörgåsar och något att dricka på dörrhandtaget, så att barnet hade ett mellanmål under dagen. Ni kanske tror att detta är en skröna, men tyvärr är det sant, jag har själv upplevt det på den ort där jag bodde. Själv var jag som sagt hemma med mina tre barn under skolåldern, och levde som "samhällsparasit" på min man. Och flera av dessa barn i min närhet var ofta hemma hos oss, och lekte med våra barn, när de var ensamma hemma.

Men att tala om att Välfärdssverige byggts upp av flyktingar och immigranter är en ren och skär lögn, för sanningen är den att kvinnorna lockades ut på arbetsmarknaden för att fylla upp de lediga arbetsplatserna. Och det var den socialdemokratiska regeringen med Olof Palme i spetsen som stod för hela idén.

I dag finns inte så mycket kvar av Välfärdssverige, i synnerhet inte inom skolan och vården, men det skall man nog inte beskylla flyktingarna för, utan det är nog den politiska ledningens sätt att nedprioritera dessa områden, till fördel för andra, kanske mer populistiska lösningar av problemet "samhällsekonomi". Och de invandrare som man tagit emot i Sverige under de senaste 50 åren, har man inte heller lyckats integrera på ett fullvärdigt sätt. Det visar ju alla de problem de svenska storstäderna har i sina förorter, dit inte ens räddningspersonal och brandbilar längre törs åka utan poliseskort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar