Det har varit ganska tyst nu ett tag om flyktingmottagning på Åland. Efter skrällen om att politiker kan avsättas från sina uppdrag om de har en, för regeringen, avvikande åsikt om att ta emot flyktingar, har en öronbedövande tystnad brett ut sig över landskapet. I alla fall i massmedia.
I Vårdö, som av någon anledning blivit "pilotprojekt" i den här frågan, har invånarna utsatts för hembesök av två olika grupperingars intensiva jakt på likatänkare. Man uppmanas att skriva på:
1. lista på att Vårdö skall ta emot flyktingar
2. lista på att Vårdö inte skall ta emot flyktingar = en hemlig lapp som stoppas ner i en plastflaska!
Tur att man inte bor på Vårdö, och befaras hängas ut som a) hjärtlös och snål, eller b) ekonomisk oansvarig och slösaktig. Det hela är ett praktexempel på hur man kan upphaussa motsättningar människor emellan i ett litet samhälle. Vän mot vän, broder mot broder. Helt plötsligt upptäcker man att vänkretsen har minskat, man tittar snett på varandra när man möts i affären, man blir inte längre bjuden på middag eller fest till tidigare vänner och bekanta. I värsta fall hälsar man inte ens på varandra när man möts på vägen.
Och allt detta för de orättfärdiga krig och våldsbrott som förs långt ifrån oss, och som vi inte har någon del i, eller som vi inte på något sätt kan påverka utgången av.
Men ingen talar om vem som önskar ta ett (långvarigt) personligt socialt ansvar för integrationen av dem som kommer hit. Det räcker inte med en liten välkomstmottagning i kommunhuset, där man via tolk hälsar de nyanlända välkomna. Nej, här krävs att någon/några med verkligt engagemang tar sig an dem som kommer, och gör sitt bästa för att integrera dem i vårt samhälle, som till sin struktur och sina lagar och bestämmelser är ganska så olikt det samhälle de nyanlända kommer ifrån. Det är mycket som krävs av intresse och engagemang från kommuninvånarnas sida under en lång tid för att de nyinflyttade skall integreras i vårt samhälle. Men den biten är det inte så intressant att tala om, eller förklara hur man har planerat det hela. Och ändå visar verkligheten från både Finland och Sverige att detta personliga engagemang från kommuninvånarnas sida är den viktigaste biten för att få flyktingmottagningen att fungera på ett för alla parter godtagbart sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar