20 januari 2018

VILKEN KVINNOSYN HAR ÅLANDSTIDNINGEN?

Föregående blogginlägg från den 18 januari hade jag sänt som insändare både till Ålandstidningen och Nya Åland. Nyan tog in artikeln utan diskussion, medan Ålandstidningen lät meddela att det i deras policy inte ingår att ta in insändare som pekar ut enskilda människor.

Då jag hävdade att man i Ålandstidning hade artiklar med liknande innehåll, där åländska män utpekades både med namn och bild, hänvisade tidningen till att detta gällde endast offentliga personer.

Men inte anser jag att jag i min debattartikel utpekade någon, varken med namn eller bild. Artikelns innehåll hade inte kunnat utformas på annat sätt, då min fråga gällde om systerskapet gäller alla kvinnor, eller endast vissa. Eftersom jag anser att alla människor har samma värde, oberoende av från vilket land de kommer, så framstår fortfarande frågan höljd i dunkel, om Ålandstidningen och jag har samma syn på den saken. I varje fall när det gäller kvinnor, och vem de blir misshandlade av.

Jag ställde också en fråga till chefredaktör Niclas Lampi om tidningens policy, men den har han inte brytt sig om att svara på, utan lät i stället en annan anställd på tidningen svara på min fråga. Svaret var intetsägande och luddigt. Men jag anser att om jag ställer en fråga till chefredaktören, så skall denne svara på frågan, och inte någon annan på tidningen. Så mycket respekt bör en skribent få. Dessutom önskar ju tidningen att vi skall skriva debattartiklar för att visa tidningens mångfald, men jag förstod nog inte att det bara är vissa saker man får skriva om, och att det är tidningen som bestämmer vad som är politiskt korrekt, eller inte.

Men jag trodde nog att det främst var tidningens uppgift att syna makten i samhället. Men det har man inte sett mycket av de senaste två åren. I stället har Ålandstidningen gjort sig till en maktfaktor, som sorterar ut vad  folk skall tycka och vad som inte är politiskt korrekt. Detta fjäsk för makten är en stor svaghet, som visar att tidningen är på fel väg, och som sannerligen inte gynnar samhället i stort.
Vi får hoppas att det så småningom kommer någon till Ålandstidningen som kan vrida klockan på rätt igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar