VARFÖR DESSA SKÖNHETSOPERATIONER?

Jag måste säga att det är mycket som är förvånande i den pågående könsdebatten (meeto-rörelsen). För det första så undrar jag varför kvinnor anser att deras underliv inte är tillräckligt attraktiva? Man bleker, eller rakar bort, sina könshår, och låter operera sina blygdläppar, förstorar/förminskar sina läppar och sina bröst, allt för att bli vackrare och mer attraktiv. För männen, antar jag. För inte gör man väl det väl för att attrahera andra kvinnor? Frånsett i bastun är det väl sällan som kvinna möter kvinna naken?

Samtidigt påpekar man ständigt och ofta att man blivit sexuellt antastad av män i olika situationer. Det rör sig om att knän möter knän under bordet, eller en klapp på rumpan i förbifarten, till andra direkta sexuella närmanden i olika sammanhang.

Nej, jag tycker inte att det är ok med dessa sexuella närmanden, men å andra sidan så skulle det heller aldrig falla mig in att göra en skönhetsoperation av något slag, eller ifrågasätta om min kropp duger eller inte. Och ibland undrar jag nog varför vissa kvinnor sänder ut dessa dubbla budskap, samtidigt som de anklagar männen för deras reaktion på budskapet.

Jag vet också att det inte är politiskt korrekt (pk) att ifrågasätta meeto-budskapet, därför att det rymmer så mycket mer än blekta könshår och förminskade blygdläppar. Men jag ifrågasätter i alla fall detta "skönhetshysteri" med alla de ideal som skall uppfyllas. Jag kan konstatera att vi i västvärlden har det ganska gott ställt, när sådana bekymmer får så stora proportioner i våra liv, att pengar till hyra och mat får stå tillbaka för behovet av en skönhetsoperation.

"Det skall vara måtta med allt", sa man förr. Och det ligger nog en sanning i påståendet. Skulle vi lägga mindre tid på att ifrågasätta om vår kropp duger eller inte, så skulle nog budskapet om att sexuellt ofredande är oförenligt med vår västerländska filosofi få betydligt större genomslagskraft i dagens samhälle.

PRESIDENTBESÖK I ÅR IGEN

Och så var det dags för presidentens årliga höstbesök på Åland. Ack vad tiderna har förändrats. Tidigare var det fiske och bastubad med pojkarna som gällde. Nu äter man lunch på Stallhagen, och så var den festen över.

Jag vet inte varför man nu för tiden hoppar över gäddfiske och bastubad, för vad jag vet är ingen av dessa företeelser förbjudna av EU. Ännu. Och med tanke på den samling kvinnfolk som numera styr Åland som örikets högsta toppar, så kan jag tro att det skulle vara ett nöje av klass, även för en president.

Och kanske man då även kommit tillrätta med knäckfrågan i självstyrelagen, det vill säga en skälig klumpsumma med tanke på Ålands ökade befolkning, och skattebärighet. För vad jag har hört så var det just vid bastubadet som sådana frågor löstes förr i tiden. Så därför: Återinför bastubad vid presidentbesök, så kanske vi även kan lösa den förargliga frågan om att vi inte får spela Lotto längre.

Vid statsbesök brukar man även vid presskonferensen, vid besökets beslut, informera om vilka viktiga frågor man löst, och tagit i hand på. Någon sådan info har vi vanliga ålänningar inte fått efter presidentbesöket, så nu hoppas jag bara att fisken var färsk och ölet gott på Stallhagen. Det verkar som om lunchen var det enda resultatet av presidentbesöket på Åland i augusti 2019.

HÅLL SKÄRGÅRDEN LEVANDE

Nu i valtider vaknar alla partier upp och förklarar att visst skall skärgården hållas levande, nu och i framtiden. Hur detta skall gå till råder det dock delade meningar om. Säkert skulle fler kunna tänka sig att bosätta sig i skärgården om bara lätt-tillgängligheten till Maxinge och Mariehamns kulturliv fanns. Det är krångligt att ta sig från Brändö eller Kökar till stan. Det går oftast åt en hel dag för en halvtimmes läkarbesök, och vill man besöka en teaterföreställning eller en konsert, så måste man ordna med övernattning, om man inte besitter en lägenhet i Mariehamn.

Att njuta av friheten och lugnet i skärgården har alltså sitt pris.

För att förenkla kommunikationerna kunde man till exempel ha reguljära helikopterturer morgon och kväll. Brändö-Sottunga-Kumlinge-Kökar-Mariehamn skulle sammanbindas och möjliggöra utnyttjande av arbetsplatser på fasta Åland, med ett boende i ytterskärgården. Kostnad? Ja, inte blir det billigt inte, men ingen har väl heller räknat på kostnaden, och ställt den mot vad en enklare färjetrafik med färre turer kostar?

Ett alternativ är också att skärgårdstrafiken bolagiseras, där skärgårdsborna själva får ta hand om bolaget, driften, turlistor, bokningssystem m.m. Landskapet betalar en del av kostnaden, men ett bolag ger också större möjligheter till inkomster. Tax-free försäljning? Turistbåtar, med alla bekvämligheter, som tar i land vid en massa små ångbåtsbryggor osv. Göta kanal och Hurtigrutten är ju praktexempel på att framgång kan nås med ganska enkla medel om intresse och engagemang finns. Här gäller bara att vara kreativ, och det är ju ålänningarna kända för att vara.

Tyvärr har dessa mina goda idéer inte funnit grogrund ännu, men skam den som ger sig......