I Frankrike har ganska många barn fötts missbildade utan armar, och ibland även utan ben, de senaste åren. Man har gjort utredningar för att försöka hitta anledningen, men har inte kommit fram till något klart svar.
En gemensam nämnare finns, barnen är födda i jordbruksområden. I ett mindre område har inom loppet av några år tre barn fötts utan armar.
Man misstänker nu att bekämpningsmedlet Glyfosat är boven i dramat, men eftersom inga klara bevis finns, avvaktar man med ett förbud! Glyfosat finns bland annat i Roundup som används ganska flitigt även hos oss, både i yrkesodlingar och hemträdgårdar. Något att tänka på nästa gång man vill rensa springorna i trädgårdplattorna från ogräs. Här är det nog en fördel att i stället använda sig av trädgårdsättika, som även om det luktar starkt någon dag, ändå inte är behäftat med den typen av biverkningar som Glyfosat troligen har.
Frankrike har för övrigt bestämt att Glyfosat skall sluta användas inom tre år, så där tar man alarmrapporterna på allvar. EU har ännu inte bestämt sig i frågan, men har medlet under uppsikt, så att säga.
Vore det inte på tiden att våra miljömyndigheter vore mer på alerten när det gäller en så här viktig fråga? Betydligt viktigare med ett förbud här, än att ägna sig åt att förbjuda oss att odla lupiner och vildrosor i trädgården.
14 juli 2019
9 juli 2019
HUR SER DEN EKONOMISKA SITUATIONEN UT VID EN RÄNTEHÖJNING
I dag bygger sig många unga lyxvillor för lånade pengar. Inget ont i det, de tjänar pengar, och räknar med att ha råd att betala amorteringar och räntor, i synnerhet när räntenivån är låg och hanterbar. Men hur blir det när räntorna stiger? För det gör de onekligen, förr eller senare. Också Åland påverkas av den globala ekonomin, och den dag räntorna höjs, kan många med stora bostadslån se sin ekonomi försämras drastiskt över en natt. Eller om de blir arbetslösa? Det har hänt förr att banker dragit in på sin personal, likaså rederier och andra stora företag med många anställda. Finns det resurser avsatta för att klara en sådan kris i familjen?
Sedan har vi de andra, de som inte har råd med egen bostad, de som lever på existensminimum och tack vare Matbanken på något sätt få sin ekonomi något så när i balans. Om dom inte blir sjuka, vill säga. För det finns inga extra resurser att tillgå för att gå till läkare, tandläkare eller apotek.
Det sägs att kommunen är skyldig att ta hand om svaga och utsatta i samhället, men hur ser det ut i verkligheten? De flesta kommuner, inklusive Mariehamns stad, är ganska sparsamma när det gäller att se den enskilda människans behov av akut hjälp. Skulle det inte vara så, kunde Matbanken stänga igen.
Men hur blir det om en ekonomisk kris drabbar även dem som i dag har det välbeställt? Finns samhällsresurser att ställa upp med ekonomiskt stöd till allt fler krisande familjer? Vi ser redan i dag hur många fler söker sig till kommunernas socialkontor för att söka bistånd till de dagliga utgiftera. Hur välbeställa är kommunerna för att ta emot fler hjälpbehövande vid eventuella räntehöjningar?
Landskapsregeringen skriver nya lagar vilka oftast i slutändan innebär nya utgifter för kommunerna, men ger inte utökade landskapsandelar för att möta upp kommunernas utökade kostnader.
I framtiden kan denna situation bli ohållbar för kommunerna, och det är dags att på allvar börja diskutera kommunernas framtida ekonomi. Och här hjälper nog inga kommunsammanslagningar för att förbättra situationen. Här bör man i stället på allvar diskutera hur vi kan möta en eventuell framtida åländsk samhällsekonomisk kris.
Sedan har vi de andra, de som inte har råd med egen bostad, de som lever på existensminimum och tack vare Matbanken på något sätt få sin ekonomi något så när i balans. Om dom inte blir sjuka, vill säga. För det finns inga extra resurser att tillgå för att gå till läkare, tandläkare eller apotek.
Det sägs att kommunen är skyldig att ta hand om svaga och utsatta i samhället, men hur ser det ut i verkligheten? De flesta kommuner, inklusive Mariehamns stad, är ganska sparsamma när det gäller att se den enskilda människans behov av akut hjälp. Skulle det inte vara så, kunde Matbanken stänga igen.
Men hur blir det om en ekonomisk kris drabbar även dem som i dag har det välbeställt? Finns samhällsresurser att ställa upp med ekonomiskt stöd till allt fler krisande familjer? Vi ser redan i dag hur många fler söker sig till kommunernas socialkontor för att söka bistånd till de dagliga utgiftera. Hur välbeställa är kommunerna för att ta emot fler hjälpbehövande vid eventuella räntehöjningar?
Landskapsregeringen skriver nya lagar vilka oftast i slutändan innebär nya utgifter för kommunerna, men ger inte utökade landskapsandelar för att möta upp kommunernas utökade kostnader.
I framtiden kan denna situation bli ohållbar för kommunerna, och det är dags att på allvar börja diskutera kommunernas framtida ekonomi. Och här hjälper nog inga kommunsammanslagningar för att förbättra situationen. Här bör man i stället på allvar diskutera hur vi kan möta en eventuell framtida åländsk samhällsekonomisk kris.
7 juli 2019
MARIEHAMNSPOLITIKERNAS HEMLIGA SAMMANTRÄDEN
Mariehamnspolitikerna håller hemliga möten. Tror dom. Men det finns en katt bland hermelinerna. En katt som läcker som ett såll, och vips så har media fått info från mötet, både agendan och en muntlig version!
Det är inget märkligt med att hålla informativa möten politiker emellan. Det är nyttigt för att den demokratiska ordningen skall upprätthållas. Och det är nyttigt att diskutera i små rum där tonen blir en helt annan, i stället för inför en tv-publik.
Men vad som diskuteras och vad som överenskoms bör varje deltagare med ett uns av förstånd begripa att skall hållas inom den lilla kretsen. Om man sedan vill gå ut i media och berätta om sina egna åsikter är en sak som bör stå för berättaren själv, men att nedlåta sig till att tillställa media enskilda minnesanteckningar från någon annan mötesdeltagare är på gränsen till idioti. Det visar att den som gjort detta inte är mogen sin uppgift som politiker.
Utan att ha deltagit i mötet, eller diskuterat agendan med någon annan som deltagit där, ställer jag ändå frågan om man inte borde ha ett särskilt politikermöte för att diskutera hur man i samförstånd skulle kunna för Mariehamns stad och dess näringsliv framåt! Det mesta har gått i stå, och det kan man inte lasta tjänstemännen för. Det är politikernas sak att dra upp riktlinjerna för stadens utveckling, om man inte förmår göra detta, ja, då måste någon annan göra det, och nu har tjänstemännen den uppgiften, i brist på politiskt styre
Det är inget märkligt med att hålla informativa möten politiker emellan. Det är nyttigt för att den demokratiska ordningen skall upprätthållas. Och det är nyttigt att diskutera i små rum där tonen blir en helt annan, i stället för inför en tv-publik.
Men vad som diskuteras och vad som överenskoms bör varje deltagare med ett uns av förstånd begripa att skall hållas inom den lilla kretsen. Om man sedan vill gå ut i media och berätta om sina egna åsikter är en sak som bör stå för berättaren själv, men att nedlåta sig till att tillställa media enskilda minnesanteckningar från någon annan mötesdeltagare är på gränsen till idioti. Det visar att den som gjort detta inte är mogen sin uppgift som politiker.
Utan att ha deltagit i mötet, eller diskuterat agendan med någon annan som deltagit där, ställer jag ändå frågan om man inte borde ha ett särskilt politikermöte för att diskutera hur man i samförstånd skulle kunna för Mariehamns stad och dess näringsliv framåt! Det mesta har gått i stå, och det kan man inte lasta tjänstemännen för. Det är politikernas sak att dra upp riktlinjerna för stadens utveckling, om man inte förmår göra detta, ja, då måste någon annan göra det, och nu har tjänstemännen den uppgiften, i brist på politiskt styre
18 november 2018
LR LEKER SVÄLTA RÄV MED KOMMUNERNA
Hur länge skall LRs lek med kommunernas ekonomi få fortgå? I Saltvik tvingas vi att höja skatten i år igen, på grund av att LR undan för undan skär ner på l-andelarna till kommunerna för de lagstadgade uppgifter som LR ålagt kommuner att sköta.
I Riket får kommunerna utökade statsandelar för de nya uppgifter som staten påför kommuner. Så inte här. Anledningen är inte svår att finna . Anledningen är att LR försöker tvinga kommunerna till samgående på grund av att de, på grund av ekonomiska skäl, inte längre klarar av ta hand om den lagstadgade service till kommuninvånarna. Det är ett fult spel LR bedriver. Aldrig tidigare har Åland haft en landskapsregeringen som så systematiskt försökt att tvinga kommuner till eftergifter genom att dra in lagstadgat ekonomiskt stöd för att upprätthålla service som är pålagd av LR.
Dessutom har kommunerna ännu inte fått besked om vad som gäller angående l-andelarna nästa år, utan här har kommunerna fått famla i blindo när det gällt att göra upp sin budget. Det är en skrämmande utveckling vi går till mötes. VI får verkligen hoppas att nästa års val ger en oss en annan politisk karta än den vi har idag, så att lugnet kan återställas i kommunerna , och att den arbetsro som behövs för ett gott kommunalt arbete, skall återkomma. För det är inte bara kommunpolitikerna som utsätts för detta spel, utan det drabbar även dem som arbetar i kommunerna.
En kommunreform som varken är nödvändig eller önskvärd, har förmörkat himlen alldeles för länge, så vi får hoppas att rikets president avslutar den historien. Här finns arbetsuppgifter nog inom den kommunala sektorn, utan att man dessutom skall behöva planera för ett samgående som ingen vill ha. De kommuner som önskar sammangå med annan kommun har fritt fram att göra det enligt nuvarande lagstiftning. Låt det så förbli. Använd istället tiden till att få ett KST som fungerar för alla parter. KST skulle varit ibruktaget redan, om inte arbetet stoppats upp av LR. Då var det inte så noga med hur utsatta barn hade det, när LR tog beslutet att skjuta upp KST. Nu påstår man att det är för att utsatta barn skall få det tryggare och bättre , därför behövs en kommunreform.
Det verkar inte som nuvarande landskapsregering har klart för sig vad man sysslar med. Utsatta barn skall inte användas som ett slagträ i debatten när man vill ha sin vilja igenom med våld. Detta är nog det sämsta argument som LR har kommit med när det gäller kommunreformdebatten
Hur länge skall LRs lek med kommunernas ekonomi få fortgå? I Saltvik tvingas vi att höja skatten i år igen, på grund av att LR undan för undan skär ner på l-andelarna till kommunerna för de lagstadgade uppgifter som LR ålagt kommuner att sköta.
I Riket får kommunerna utökade statsandelar för de nya uppgifter som staten påför kommuner. Så inte här. Anledningen är inte svår att finna . Anledningen är att LR försöker tvinga kommunerna till samgående på grund av att de, på grund av ekonomiska skäl, inte längre klarar av ta hand om den lagstadgade service till kommuninvånarna. Det är ett fult spel LR bedriver. Aldrig tidigare har Åland haft en landskapsregeringen som så systematiskt försökt att tvinga kommuner till eftergifter genom att dra in lagstadgat ekonomiskt stöd för att upprätthålla service som är pålagd av LR.
Dessutom har kommunerna ännu inte fått besked om vad som gäller angående l-andelarna nästa år, utan här har kommunerna fått famla i blindo när det gällt att göra upp sin budget. Det är en skrämmande utveckling vi går till mötes. VI får verkligen hoppas att nästa års val ger en oss en annan politisk karta än den vi har idag, så att lugnet kan återställas i kommunerna , och att den arbetsro som behövs för ett gott kommunalt arbete, skall återkomma. För det är inte bara kommunpolitikerna som utsätts för detta spel, utan det drabbar även dem som arbetar i kommunerna.
En kommunreform som varken är nödvändig eller önskvärd, har förmörkat himlen alldeles för länge, så vi får hoppas att rikets president avslutar den historien. Här finns arbetsuppgifter nog inom den kommunala sektorn, utan att man dessutom skall behöva planera för ett samgående som ingen vill ha. De kommuner som önskar sammangå med annan kommun har fritt fram att göra det enligt nuvarande lagstiftning. Låt det så förbli. Använd istället tiden till att få ett KST som fungerar för alla parter. KST skulle varit ibruktaget redan, om inte arbetet stoppats upp av LR. Då var det inte så noga med hur utsatta barn hade det, när LR tog beslutet att skjuta upp KST. Nu påstår man att det är för att utsatta barn skall få det tryggare och bättre , därför behövs en kommunreform.
Det verkar inte som nuvarande landskapsregering har klart för sig vad man sysslar med. Utsatta barn skall inte användas som ett slagträ i debatten när man vill ha sin vilja igenom med våld. Detta är nog det sämsta argument som LR har kommit med när det gäller kommunreformdebatten
26 oktober 2018
VI MÅSTE VÅGA TALA OM SANNINGEN
Genom den ökade inflyttningen från länder med en annan kultur än vår, så tycks vi även fått ett förändrat sätt att se på våld, främst mot kvinnor. Det ser man bland annat i att det inte är politiskt korrekt att massmedia berättar om från vilket land, eller vilken världsdel, som förövaren kommer, eller namnet på personen i fråga. Vi skall förledas att tro att det ökade våldet mot kvinnor här främst handlar om att inhemska män alltid varit våldsamma, och att attityden mot att berätta om deras dåd har förändrats så att man nu talar om dem öppet, vilket man inte tidigare gjorde.
Jag förstår inte varför det är så viktigt att vi skall förledas att tro på detta. Alla undersökningar som gjorts, bland annat av polismyndigheterna själva, visar att med den ökade invandringen så följer också ökat våld mot kvinnor.
Metoo-rörelsen har varit en ögonöppnare, i synnerhet för männen. Vi kvinnor har ju nog minsann känt till problemen, vi fick tidigt lära oss vad som gällde. Alla visste, men teg, men till sist fick någon nog, och teg inte längre. Så blir det nog också med att försöka tiga ihjäl sanningen i detta fall.
Vi måste våga se sanningen, och tala om den. Endast då kan vi behålla vår trovärdighet som ett västerländskt modernt och demokratiskt samhälle. Vi vet att de flesta som söker sig hit, och vill ha asyl, kommer från länder där ingen demokrati råder, och där kvinnor inte betraktas som likvärdiga människor. Och blir behandlade därefter. Sådant kan den nyblivne Nobels fredspristagare doktor Denis Mukwege från Kongo berätta mycket om. Han som vigt sitt liv åt att som läkare ta hand om och försöka läka och hela av tortyrliknande våldtäkter söndertrasade kvinnor, och ja, i vissa fall barn. Likaså den andra fredspristagaren Nadia Murad från Irak, som berättar om den våldtäktstortyr som hon och många andra kvinnor utsatts och utsätts för i IS fångläger.
Varför vill man försöka få oss att tro, att män från länder som behandlar kvinnor så grymt, över en natt förändrar sin inställning, när de söker asyl i vårt land?
Om inte massmedia vill berätta sanningen, och tiger ihjäl dem som berättar, hur skall vi då få en bra diskussion om invandingen och dess konsekvenser? OM alla som försöker berätta fryses ut och rasistförklaras, hur skall vi då få en saklig debatt. Om politikerna fortsättningsvis står i sina talarstolar och underhåller oss med floskler om behovet av att fler invandrare behövs i arbetslivet, när vi vet att flera av dem som kommer hit är analfabeter eller i icke arbetsför ålder längre, hur vi då kunna känna annat än politikerförakt?
Vi har en ganska stor invandring av välutbildade och kunniga människor, men de kommer inte som asylsökande. De har sökt och fått välkvalificerade arbeten i våra företag. De har pass och arbetstillstånd och de har sina familjer med. De flesta har kommit för att stanna och bosätta sig här. Den invandringen har pågått i många år, och den är vi i behov av. Låt oss nöja oss med att ta hand om dem, och ge dem den hjälp de eventuellt är i behov av för sin anpassning i vårt samhälle. De arbetar och betalar skatt, och utan skatteintäkter klarar sig inte vårt samhälle. Det bör alla inse.
Jag förstår inte varför det är så viktigt att vi skall förledas att tro på detta. Alla undersökningar som gjorts, bland annat av polismyndigheterna själva, visar att med den ökade invandringen så följer också ökat våld mot kvinnor.
Metoo-rörelsen har varit en ögonöppnare, i synnerhet för männen. Vi kvinnor har ju nog minsann känt till problemen, vi fick tidigt lära oss vad som gällde. Alla visste, men teg, men till sist fick någon nog, och teg inte längre. Så blir det nog också med att försöka tiga ihjäl sanningen i detta fall.
Vi måste våga se sanningen, och tala om den. Endast då kan vi behålla vår trovärdighet som ett västerländskt modernt och demokratiskt samhälle. Vi vet att de flesta som söker sig hit, och vill ha asyl, kommer från länder där ingen demokrati råder, och där kvinnor inte betraktas som likvärdiga människor. Och blir behandlade därefter. Sådant kan den nyblivne Nobels fredspristagare doktor Denis Mukwege från Kongo berätta mycket om. Han som vigt sitt liv åt att som läkare ta hand om och försöka läka och hela av tortyrliknande våldtäkter söndertrasade kvinnor, och ja, i vissa fall barn. Likaså den andra fredspristagaren Nadia Murad från Irak, som berättar om den våldtäktstortyr som hon och många andra kvinnor utsatts och utsätts för i IS fångläger.
Varför vill man försöka få oss att tro, att män från länder som behandlar kvinnor så grymt, över en natt förändrar sin inställning, när de söker asyl i vårt land?
Om inte massmedia vill berätta sanningen, och tiger ihjäl dem som berättar, hur skall vi då få en bra diskussion om invandingen och dess konsekvenser? OM alla som försöker berätta fryses ut och rasistförklaras, hur skall vi då få en saklig debatt. Om politikerna fortsättningsvis står i sina talarstolar och underhåller oss med floskler om behovet av att fler invandrare behövs i arbetslivet, när vi vet att flera av dem som kommer hit är analfabeter eller i icke arbetsför ålder längre, hur vi då kunna känna annat än politikerförakt?
Vi har en ganska stor invandring av välutbildade och kunniga människor, men de kommer inte som asylsökande. De har sökt och fått välkvalificerade arbeten i våra företag. De har pass och arbetstillstånd och de har sina familjer med. De flesta har kommit för att stanna och bosätta sig här. Den invandringen har pågått i många år, och den är vi i behov av. Låt oss nöja oss med att ta hand om dem, och ge dem den hjälp de eventuellt är i behov av för sin anpassning i vårt samhälle. De arbetar och betalar skatt, och utan skatteintäkter klarar sig inte vårt samhälle. Det bör alla inse.
8 oktober 2018
NÄR FÅR PENSIONÄRERNA LÖNEFÖRHÖJNING?
Jag har varit pensionär i snart 20 år, och under den tiden har löneförhöjningarna uteblivit, år efter år. Andra grupper i samhället, löntagarna, får sina löner justerade i samband med löneförhandlingarna som sker med jämna mellanrum. I och med detta stiger också mat, hyror, mediciner, läkarkostnader med mera, med flera procent, och vi pensionärer får acceptera detta, och noterar att vår pension räcker mindre och mindre. Som mest har jag fått en ökning på min pension med 0,58% ett år. Ett annat år sänktes i stället pensionen med hänvisning till att inflationen inte ökat. Men de facto stiger kostnaderna för mig och min familj med mer än 0,58% per år.
När jag gick i pension år 2000 så hade jag en ganska bra pension, som räckte till för mina utgifter. Det gör den inte i dag, och någon "guldkant" på tillvaron är inte längre att tala om. För oss kvinnor, som spenderat ett antal år på att ta hand om småbarn och familj, gäller det ha haft förstånd nog att skaffa sig en man som haft goda inkomster, och därmed får en hyfsad pension som han kan försörja en hustru på. Så jämlikhet, vart tog du vägen?
Tacka vet jag män av den gamla stammen, med den gammalmodiga, men ack så nödvändiga, åsikten att en man bör kunna försörja sin hustru.
Det gäller att vända både på cent och euro för att få dem att räcka så långt som möjligt. Det här är vardagen för många pensionärer. Vi kan inte förvänta oss några förbättringar av vår ekonomiska situation längre. Vi får lov att lära oss leva snålt och sparsamt. Långt under EU.s fattigdomsgräns.
Men det här förstår inte dagens unga, som har (i våra ögon) fantastiska inkomster, men ändå klagar. De talar ofta om att :" Det är så billigt, kostar bar 50 euro", för saker som i mina ögon är jättedyra, kanske smycken eller smink eller hälsoprodukter. Och tack vare sina hyfsade löner kommer de också i framtiden att få hyfsade pensioner. Och har dom vett att inte leva så länge (som vi gör) så kommer de att klara sig bra på sin pension.
Jag har varit pensionär i snart 20 år, och under den tiden har löneförhöjningarna uteblivit, år efter år. Andra grupper i samhället, löntagarna, får sina löner justerade i samband med löneförhandlingarna som sker med jämna mellanrum. I och med detta stiger också mat, hyror, mediciner, läkarkostnader med mera, med flera procent, och vi pensionärer får acceptera detta, och noterar att vår pension räcker mindre och mindre. Som mest har jag fått en ökning på min pension med 0,58% ett år. Ett annat år sänktes i stället pensionen med hänvisning till att inflationen inte ökat. Men de facto stiger kostnaderna för mig och min familj med mer än 0,58% per år.
När jag gick i pension år 2000 så hade jag en ganska bra pension, som räckte till för mina utgifter. Det gör den inte i dag, och någon "guldkant" på tillvaron är inte längre att tala om. För oss kvinnor, som spenderat ett antal år på att ta hand om småbarn och familj, gäller det ha haft förstånd nog att skaffa sig en man som haft goda inkomster, och därmed får en hyfsad pension som han kan försörja en hustru på. Så jämlikhet, vart tog du vägen?
Tacka vet jag män av den gamla stammen, med den gammalmodiga, men ack så nödvändiga, åsikten att en man bör kunna försörja sin hustru.
Det gäller att vända både på cent och euro för att få dem att räcka så långt som möjligt. Det här är vardagen för många pensionärer. Vi kan inte förvänta oss några förbättringar av vår ekonomiska situation längre. Vi får lov att lära oss leva snålt och sparsamt. Långt under EU.s fattigdomsgräns.
Men det här förstår inte dagens unga, som har (i våra ögon) fantastiska inkomster, men ändå klagar. De talar ofta om att :" Det är så billigt, kostar bar 50 euro", för saker som i mina ögon är jättedyra, kanske smycken eller smink eller hälsoprodukter. Och tack vare sina hyfsade löner kommer de också i framtiden att få hyfsade pensioner. Och har dom vett att inte leva så länge (som vi gör) så kommer de att klara sig bra på sin pension.
VI MÅSTE VÅGA TALA OM SANNINGEN
Genom den ökade inflyttningen från länder med en annan kultur än vår, så tycks vi även få ett förändrat sätt att se på våld, främst mot kvinnor. Det ser man bland annat i att det inte är politiskt korrekt att massmedia berättar om från vilket land, eller världsdel, som förövaren kommer, eller namnet på personen i fråga. Vi skall förledas att tro att det ökade våldet mot kvinnor här främst handlar om att inhemska män alltid har varit våldsamma, och att attityden mot att berätta om dessa dåd har förändrats så att man nu talar om dem öppet, vilket man inte tidigare gjorde.
Jag förstår inte varför det är så viktigt för massmedia ( och politiker) att försöka förleda oss att tro att det är så. Alla undersökningar som gjorts, bland annat av polismyndigheterna själva, visar att med den ökade invandringen så följer också ökat våld mot kvinnor.
Metoo-rörelsen har varit en ögonöppnare, i synnerhet för männen. Vi kvinnor har ju nog minsann känt till problemen, vi fick tidigt lära oss vad som gällde. Alla visste, men teg, men till sist fick någon nog, och teg inte längre. Så blir det nog också med att försöka tiga ihjäl sanningen i detta fall.
Vi måste våga se sanningen, och tala om den. Endast då kan vi behålla vår trovärdighet som ett västerländskt modernt och demokratiskt samhälle. Vi vet att de flesta som söker sig hit, och vill ha asyl, kommer från länder där ingen demokrati råder, och där kvinnor inte betraktas som likvärdiga människor. Och blir behandlade därefter. Sådant kan den nyblivne Nobels fredspristagare doktor Denis Mukwege från Kongo berätta mycket om. Han som vigt sitt liv åt att som läkare ta han om försöka läka och hela av tortyrliknande våldtäkter söndertrasade kvinnor, och ja, i vissa fall barn. Likaså den anda fredspristagaren Nadia Murad, Irak, som berättar om den våldtäktstortyr som hon och många andra kvinnor utsatts och utsätts för i IS fångläger.
Varför vill ni försöka få oss att tro, att män ifrån länder som behandlar kvinnor så grymt, över en natt förändrar sin inställning, när de söker asyl i vårt land?
Om inte massmedia vågar berätta sanningen, och tiger ihjäl dem som berättar, hur skall vi då få en bra diskussion om invandringen och dess konsekvenser? Om alla som försöker berätta, fryses ut eller rasistförklaras, hur skall vi då kunna få en saklig debatt? Om politikerna fortsättningsvis står i sina talarstolar och underhåller oss med floskler om behovet av att fler invandrare behövs i arbetslivet, när vi vet att flera av de som kommer hit är analfabeter eller i icke arbetsför ålder längre? Hur skall vi då kunna känna annat än politikerförakt?
Vi har en ganska stor invandring av kunniga och välutbildade människor, men de kommer inte hit som asylsökande. De har sökt, och fått välkvalificerade arbeten i våra företag. De har pass och arbetstillstånd och de har sina familjer med. De flesta av dem har kommit för att stanna och bosätta sig här. Den invandringen har vi haft i många år, och är vi i behov av. Låt oss nöja oss med att ta hand om dem, och ge dem den hjälp de eventuellt är i behov av för att komma tillrätta i vårt samhälle. De arbetar och betalar skatt, och utan skatteintäkter klarar sig inte vårt samhälle, de bör alla veta och inse.
Jag ser nu fram emot en saklig diskussion om invandringen och dess betydelse för det åländska samhället.
Genom den ökade inflyttningen från länder med en annan kultur än vår, så tycks vi även få ett förändrat sätt att se på våld, främst mot kvinnor. Det ser man bland annat i att det inte är politiskt korrekt att massmedia berättar om från vilket land, eller världsdel, som förövaren kommer, eller namnet på personen i fråga. Vi skall förledas att tro att det ökade våldet mot kvinnor här främst handlar om att inhemska män alltid har varit våldsamma, och att attityden mot att berätta om dessa dåd har förändrats så att man nu talar om dem öppet, vilket man inte tidigare gjorde.
Jag förstår inte varför det är så viktigt för massmedia ( och politiker) att försöka förleda oss att tro att det är så. Alla undersökningar som gjorts, bland annat av polismyndigheterna själva, visar att med den ökade invandringen så följer också ökat våld mot kvinnor.
Metoo-rörelsen har varit en ögonöppnare, i synnerhet för männen. Vi kvinnor har ju nog minsann känt till problemen, vi fick tidigt lära oss vad som gällde. Alla visste, men teg, men till sist fick någon nog, och teg inte längre. Så blir det nog också med att försöka tiga ihjäl sanningen i detta fall.
Vi måste våga se sanningen, och tala om den. Endast då kan vi behålla vår trovärdighet som ett västerländskt modernt och demokratiskt samhälle. Vi vet att de flesta som söker sig hit, och vill ha asyl, kommer från länder där ingen demokrati råder, och där kvinnor inte betraktas som likvärdiga människor. Och blir behandlade därefter. Sådant kan den nyblivne Nobels fredspristagare doktor Denis Mukwege från Kongo berätta mycket om. Han som vigt sitt liv åt att som läkare ta han om försöka läka och hela av tortyrliknande våldtäkter söndertrasade kvinnor, och ja, i vissa fall barn. Likaså den anda fredspristagaren Nadia Murad, Irak, som berättar om den våldtäktstortyr som hon och många andra kvinnor utsatts och utsätts för i IS fångläger.
Varför vill ni försöka få oss att tro, att män ifrån länder som behandlar kvinnor så grymt, över en natt förändrar sin inställning, när de söker asyl i vårt land?
Om inte massmedia vågar berätta sanningen, och tiger ihjäl dem som berättar, hur skall vi då få en bra diskussion om invandringen och dess konsekvenser? Om alla som försöker berätta, fryses ut eller rasistförklaras, hur skall vi då kunna få en saklig debatt? Om politikerna fortsättningsvis står i sina talarstolar och underhåller oss med floskler om behovet av att fler invandrare behövs i arbetslivet, när vi vet att flera av de som kommer hit är analfabeter eller i icke arbetsför ålder längre? Hur skall vi då kunna känna annat än politikerförakt?
Vi har en ganska stor invandring av kunniga och välutbildade människor, men de kommer inte hit som asylsökande. De har sökt, och fått välkvalificerade arbeten i våra företag. De har pass och arbetstillstånd och de har sina familjer med. De flesta av dem har kommit för att stanna och bosätta sig här. Den invandringen har vi haft i många år, och är vi i behov av. Låt oss nöja oss med att ta hand om dem, och ge dem den hjälp de eventuellt är i behov av för att komma tillrätta i vårt samhälle. De arbetar och betalar skatt, och utan skatteintäkter klarar sig inte vårt samhälle, de bör alla veta och inse.
Jag ser nu fram emot en saklig diskussion om invandringen och dess betydelse för det åländska samhället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)