20 november 2016

VEM TAR DET SOCIALA ANSVARET FÖR INTEGRATIONEN?

Det har varit ganska tyst nu ett tag om flyktingmottagning på Åland. Efter skrällen om att politiker kan avsättas från sina uppdrag om de har en, för regeringen, avvikande åsikt om att ta emot flyktingar, har en öronbedövande tystnad brett ut sig över landskapet. I alla fall i massmedia.

I Vårdö, som av någon anledning blivit "pilotprojekt" i den här frågan, har invånarna utsatts för hembesök av två olika grupperingars intensiva jakt på likatänkare. Man uppmanas att skriva på:

1. lista på att Vårdö skall ta emot flyktingar
2. lista på att Vårdö inte skall ta emot flyktingar = en hemlig lapp som stoppas ner i en plastflaska!

Tur att man inte bor på Vårdö, och befaras hängas ut som a) hjärtlös och snål, eller b) ekonomisk oansvarig och slösaktig. Det hela är ett praktexempel på hur man kan upphaussa motsättningar människor emellan i ett litet samhälle. Vän mot vän, broder mot broder. Helt plötsligt upptäcker man att vänkretsen har minskat, man tittar snett på varandra när man möts i affären, man blir inte längre bjuden på middag eller fest till tidigare vänner och bekanta. I värsta fall hälsar man inte ens på varandra när man möts på vägen.

Och allt detta för de orättfärdiga krig och våldsbrott som förs långt ifrån oss, och som vi inte har någon del i, eller som vi inte på något sätt kan påverka utgången av.

Men ingen talar om vem som önskar ta ett (långvarigt) personligt socialt ansvar för integrationen av dem som kommer hit. Det räcker inte med en liten välkomstmottagning i kommunhuset, där man via tolk hälsar de nyanlända välkomna. Nej, här krävs att någon/några med verkligt engagemang tar sig an dem som kommer, och gör sitt bästa för att integrera dem i vårt samhälle, som till sin struktur och sina lagar och bestämmelser är ganska så olikt det samhälle de nyanlända kommer ifrån. Det är mycket som krävs av intresse och engagemang från kommuninvånarnas sida under en lång tid för att de nyinflyttade skall  integreras i vårt samhälle. Men den biten är det inte så intressant att tala om, eller förklara hur man har planerat det hela. Och ändå visar verkligheten från både Finland och Sverige att detta personliga engagemang från kommuninvånarnas sida  är den viktigaste biten för att få flyktingmottagningen att fungera på ett för alla parter godtagbart sätt.


16 november 2016

RESERVATION TILL KOMMUNFULLMÄKTIGES BESLUT

I måndags behandlade kommunfullmäktige i Saltvik bland annat vårdavgifterna vid Sunnanberg vårdhem för år 2017. Eftersom en överbeläggning vid vårdhemmet är aktuell nu och då, på grund av att vårdbehovet kan skifta från dag till dag, händer det att vårdtagarna placeras två i samma rum. Jag föreslog  i debatten att avgiften för vårdtagaren skulle sänkas med 10% för dem som delade rum,
men jag blev ganska ensam om den uppfattningen , varför jag reserverade mig mot beslutet om vårdavgifterna till denna del. Nedan följer min reservation i sin helhet.

Reservation till kommunfullmäktiges i Saltvik beslut 14.11.2016 § 105

Undertecknad reservererar mig mot kommunfullmäktiges beslut om fastställande av avgifterna till den del beslutet gäller mitt förslag att sänka avgifterna med 10% för de klienter som accepterar att dela sitt rum på vårdhemmet med en annan person. Mitt förslag vann inte understöd.

Motiveringen till mitt förslag om sänkt avgift är följande:

Enlig Sunnanberg vårdhems policy, vilken utdelas till alla nykomna klienter, skall varje klient ha eget rum. Rummen är också i sig ganska små, även för en ensam person att bo i.

Att de sista åren av sitt liv tvingas bo på institution, i ställer för i sin egen hemmiljö, är för många en traumatisk upplevelse. Därför bör vårdhemmets boendemiljö vara så hemlik som möjligt. I detta ingår att ha ett eget rum. Jag vill gå så långt så att jag påstår att det är en mänsklig rättighet att, om man så önskar, skall kunna dra sig tillbaka i enskildhet till det välavgränsade område som det egna rummet bildar. Detta rum är ju det enda hem som klienten har, efter sin flytt från ett eget boende till ett vårdhem.

Att på grund av yttre omständigheter, som klienten inte kan rå över, behöva dela sitt enskilda rum med en främmande människa är ett intrång i den privata sfären, och även om klienten måste ge sitt samtycke till arrangemanget, kan det i den utsatta situation som klienten befinner sig i på vårdhemmet, vara svårt att neka, då behov av extra platser uppstår, på grund av vårdhemmets överbeläggning.

Att i detta skede erbjuda klienten en nedsättning av vårdavgiften med 10% under den tid arrangemanget med "delat rum" pågår, är ändå ett sätt för Saltviks kommun att ge en viss ersättning för det omak som den drabbade klienten åsamkas från kommunen sida.

I debatten föreslog jag också att kommunen skulle hyra upp lediga platser från i första hand Oasen, eller någon annan institution/vårdhem med ledig kapacitet, vid de tillfällen kommunen är i behov av extra vårdhemsplatser. Detta skulle underlätta situationen vid Sunnanberg, och klienterna  skulle inte behöva dela rum med någon annan klient. Inte heller det förslaget vann understöd, då fullmäktige ansåg att arrangemanget skulle bli alltför kostsamt.

För övrigt omfattar jag förslaget till avgifter vid Sunnanberg vårdhem 2017.

Saltvik den 14 november 2016

Runa Lisa Jansson
kommunfullmäktigeledamot

14 november 2016

ATT BLICKA FRAMÅT OCH SKAPA FÖRÄNDRING

Obunden Samling har skapat debatt genom att i en annons förklara att man stöder en moderatledd landskapsregering.

Annonsen ses inte med blida ögon av regeringspartierna, som alla kommer med syrliga kommentarer i dagens Ålandstidning. Moderaternas partiledare går till och med så långt att han (surt) undrar varför inte alla i Obunden Samling i så fall gick över till Moderaterna när de hade den chansen för några år sedan!

Uttalandet är märkligt, tycker jag. Anser då Johan Ehn att då man bildar regering med andra partier, eller stöder andra partier i en regeringsbildning, så blir man automatiskt en del av det partier? Och är i så fall Moderaterna numera en svans av sossarna eller liberalerna?

För Obunden Samlings del är utspelet med annonsen snarare en önskan att visa alla att man numera gått vidare. Det som hände då är numera historia, och inget man längre lägger tid och energi på att engagera sig i. Trots att det var Moderaterna som ekonomiskt vann på arrangemanget, har de tydligen ännu inte lagt det hela bakom sig, och gått vidare i sin politik, utan stagnerat i en förtrytelse att allt inte gick deras väg. Vi får hoppas att den nya moderatledaren har en annan syn på saken, och kan föra partiet framåt i stället för att fastna i frustation och besvikelse över inbillade oförrätter.

Liberalerna å sin sida har ännu inte insett och förstått att deras ledarskap inte är vad Åland behöver just nu, och därför har även oppositionen lämnat in ett misstroende mot deras sätt att sköta sitt uppdrag. Det skulle vara klädsamt om de i stället för förtrytelse och sura kommentarer över misstroendet, i stället skulle se över vilka förändringar som behövs i deras sätt att sköta Åland, som skulle förbättra situationen, dels för kommunerna, men också för att innevånarna på Åland skulle få tillbaka sin tro på att åsiktsfrihet och demokrati fortsättningsvis råder här.

Socialdemokraterna å sin sida fortsätter att "med en dåres envishet" bortse från den kommunala självbestämmanderätten, och har beslutat sig för att genomföra kommunsammanslagningarna, kosta vad det kosta vill. Och nog kommer det att kosta oss skattebetalare. Frågan är bara om det inte kommer att kosta även socialdemokraterna en del väljare i nästa val, enligt vad Ålands Radios enkät tidigare i veckan utvisade.

3 november 2016

MISSTROENDE MOT LANDSKAPSREGERINGEN

Lagtingets oppositionspartier är kritiska till landskapsregeringens agerande i olika frågor, och planerar att lämna in ett misstroendevotum. Förhoppningsvis kommer regeringspartierna att ta till sig kritiken, och ändra sin policy angående att ifrågasätta kommunernas lagstadgade beslutanderätt, och slutar med att komma med pekpinnar i fråga om hur kommunerna skall  besluta i olika frågor av kommunal karaktär.

Att fälla regeringen går naturligtvis inte, då regeringspartierna, med svag majoritet, enhälligt kommer att rösta för fortsatt förtroende. Och majoriteten vinner alltid, även om majoriteten inte alltid har rätt!

Den nuvarande åländska regeringen har inte bara visat sig vara okunnig om olika lagar och bestämmelser, vad man får, och inte får, uttala sig om, eller lägga sig i. Man har också lyckats med konststycket att försämra relationerna till riksregeringen, och rikspolitikerna. Det är allvarligt. Åland är en del av Finland, även om vi har en självstyrelselag som i mångt och mycket gör oss till en självständig del av Finland. Men vi är också i mångt och mycket beroende av att ha goda förbindelser med regering och riksdag i Helsingfors. Men om de åländska regeringsledamöterna går på i ullstrumporna i Helsingfors på samma sätt som man gör här hemma, så förstår envar att de får svar med samma mynt. Litet ödmjukhet och självkritik vid handhavande av sitt regeringsuppdrag skadar inte, det är i stället till stor nytta, både för regering och även för dem som de är satta att regera över.