Ålands Feministparaply anser i en insändare att jag bara anklagar dem för att inte göra något för utsatta kvinnor, och att jag hackar på dem, vilket enligt dem är en vanlig strategi mot kvinnor och jämställdhetsarbete. Men, bästa medsystrar. Det räcker inte med att sitta på möten och diskutera kvinnors utsatthet, eller tillsätta kommittéer som skall komma med förslag till förändringar. Det var ju inte heller det som startade upp #Metoo-rörelsen. Den startades upp av kvinnor som helt plötsligt fann att nu får det vara nog av trakasserier och sexuella påhopp i olika sammanhang. Den startades upp i helig ilska över situationen, en situation som aldrig tycktes bli bättre. Den startades upp av kvinnor som insåg att inga möten eller kommittéer i världen kunde förändra situationen. Och kvinnors heliga ilska gav resultat. Det blev en revolution.
Samma revolution måste nog till för att stoppa våldet i parförhållanden. Samma heliga ilska över att detta får ske dagligen, år ut och år in, utan att man kan förvänta sig något slut på misshandeln. Om någon blir dömd för övergrepp så är oftast domarna så milda att det är mer löjligt och intetsägande än ett kännbart straff som skulle förhindra förövaren från att fortsättningsvis utsätta offret för en liknande behandling. I synnerhet när man jämför med den brutalitet som förövaren har använt sig av mot offret, hans egen fru, fästmö eller käresta så måste man säga att åklagare, domare och nämndemän förmodligen aldrig blivit utsatta vare sig för våldtäkt eller misshandel i parförhållande, i så fall skulle nog domarna se annorlunda ut.
Man skulle tro att det är endast manliga åklagare, domare och nämndemän som har den här liberala inställningen till våldsbrott i parförhållanden, men så är icke fallet. Även kvinnor har av någon anledning svårt att fatta relevanta beslut i våldsbrottsfall. Är det den vanliga undfallenheten gentemot männen som gör sig gällande, eller vari ligger problemet? Jag har en känsla av att de tycker mer synd om förövaren än om brottsoffret. Om de nu tycker något alls.
Jag har väntat länge nog på att omvärldens syn på våldsbrott i parförhållande skall förändras, men än ser jag ingen ljusning vid horisonten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar