Häromsistens skrev jag en insändare där jag ifrågasatte om alla kvinnor är lika mycket värda, med tanke på de i mitt tycke låga straffen som utdömdes för misshandel och våldtäkt i partnerskap, och där de inblandade var av utomeuropeisk härkomst.
Nya Åland tog (förtjänstfullt) in min insändare, medan Ålandstidningen avböjde med en något luddig förklaring om att den var utpekande (??), och därför var emot deras policy att publicera.
Jag funderade länge på vari skillnaden på tidningarnas policy låg, och varför. Men som vanligt är låg sanningen mycket närmare än man kan tro. Chefredaktören på Ålandstidningen är en man, och på Nya Åland en kvinna. "Debattredaktören" på Ålandstidningen är en man, och på Nya Åland en kvinna. Då är det ganska lätt att förstå vari skillnaden ligger. I den ena tidningen är det utpekande att framhålla att mäns våldsbrott mot kvinnor inte prioriteras lika högt av domstolsväsendet. I den andra tidningen kanske man ifrågasätter domarna i lika hög grad som jag gör det.
Jag har också begärt av Ålandstidningens chefredaktör en kommentar om tidningens policy i dessa frågor,men han har inte velat svara på frågan, utan fört den vidare till den som har hand om debattsidan. Svaret från debattredaktören var på intet sätt upplysande. Jag hade förväntat mig att om jag skriver ett mail till chefredaktören, så får jag svar också hans svar på min fråga. Det är ändå han som har huvudansvaret för vad som skrivs i tidningen.
Alltså kan jag konstatera att ledarsidan på Ålandstidningen består av "gubbar" som inte har förstått att vi nu lever i ett samhälle där allt skall lyftas på bordet. Vi skall våga att öppet diskutera våldet i parförhållanden, och vi skall vara villiga att skrida till åtgärder mot detta. Även i de fall där andra än ålänningar är inblandade. Vi skall våga kräva ett bättre rättsskydd för kvinnor, och gamla unkna fördomar om vad som kan tillåtas och vad som är förbjudet, skall luftas och vädras ut.
Dessutom vill jag påpeka att i de fall där utomeuropéer är inblandade i brotten visar detta på att vi misslyckats i vår strävan att integrera dem i vårt samhälle, vilket jag ser som en stor brist, och där jag anser att politiker och andra involverade bör lägga ner mer tid och engagemang på att lösa problemet. Välkomnar vi människor från andra kulturer till Åland, bör vi också ge dem en rimlig chans att bli ålänningar. Det är oärligt både mot dem och mot oss att tro att det räcker med svenskundervisning, bostad och ett ekonomiskt stöd under "anpassningstiden". Det krävs i de flesta fall mycket engagemang av dem som har hand om integrationsprocessen, för att projektet skall slå väl ut. Det är dags att ta inflyttningen på allvar, och se till att den sköts på ett professionellt sätt. Detta i ett första steg att ge de inflyttade kvinnorna trygghet i sin vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar