Åland skulle må mycket bättre om debatterna i politiken skulle fokusera på samarbete i stället för på konfrontation. Ett typiskt exempel är landskapsregeringens totala brist på lyhördhet när det gäller kommunreformen. Lika tondöva är lantrådet och ministrarna gällande kortrutt och tunnlar, ja över huvud taget allt som rör skärgårdstrafiken, dess inköp och ombyggnader, är tydligen ingenting som angår den vanliga människan på Åland, utan endast de som sitter i regeringen och dess anhängare.
Vi har heller inte haft någon särskild tur med oss hos regering och riksdag för att få till stånd en ny självstyrelselag. Hade man på Åland kunnat bortse från partipolitiken åtminstonen i denna så viktiga fråga för alla ålänningar, skulle vi nog haft lagen i hamn under innevarande mandatperiod. Nu får det nya lagtinget och den nya landskapsregeringen överta uppgiften att ro projektet i hamn.
De som sitter i "landskapsborgen" är så fyllda av sin egen märkvärdighet, att ryggdunkningarna och kramarna aldrig tycks ta slut. Hur skulle det vara om de någon enda gång skulle kunna vandra ut på den åländska landsbyggden och träffa människor? De borde tala med människor om deras behov, de borde möta kommundirektörer och kommunala beslutsfattare på lika villkor, och försöka sätta sig in i deras situation. Hur det är att hela tiden få nya pålagor och bestämmelser om vad de måste erbjuda kommuninvånarna i form av nya tjänster och service, utan att få någon som helst kompensation för detta från landskapsregeringen.
Det märkliga är att landskapsregeringen behandlar kommunerna exakt på samma sätt som de själva blir behandlade av regering och riksdag i Helsingfors. Utan att de själva inser och förstår sambandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar