FRÄMLINGEN

Jag såg honom
en dag där bort på fälten
När så försiktigt steg för steg han gick.
Han undersökte noga varje ax och strå,
dess längd, och växt, och mognad,
Allt han tänkte på
Han granskade med kärlek varm i blick.

Jag tänkte
när jag styrde stegem hemåt:
Den mannen har jag sett nångång förut.
Hans kärleksfulla händer, och hans stolta gång.
Och djupt inom mig hör jag
minnet av en sång,
en ljuv musik, en glädje utan slut...

Jag tvekar länge;
skall jag gå tillbaka
och fråga om vi träffats förr?
"Jag stannar kvar här i min lugna, trygga vrå.
En främling kan man aldrig
lita riktigt på"
så tänker jag, och stänger fast min dörr.

Men, sent på kvällen
hör jag steg på trappan
och någon lyfter handen, knackar på.
Och då jag öppnar dörren står han där och ler
och plötsligt blir jag varse
då jag honom ser
Just detta har jag länge väntat på.

Han stiger in,
där ute blåser stormen,
här inne falnar brasan, blir till glöd,
och lutad mot hans axel känner jag mig trygg,
hans arm, den vilar
säker runt min rygg.
Och plötsligt vet jag att hans namn är Död.