HUR SER DEN EKONOMISKA SITUATIONEN UT VID EN RÄNTEHÖJNING

I dag bygger sig många unga lyxvillor för lånade pengar. Inget ont i det, de tjänar pengar, och räknar med att ha råd att betala amorteringar och räntor, i synnerhet när räntenivån är låg och hanterbar. Men hur blir det när räntorna stiger? För det gör de onekligen, förr eller senare. Också Åland påverkas av den globala ekonomin, och den dag räntorna höjs, kan många med stora bostadslån se sin ekonomi försämras drastiskt över en natt. Eller om de blir arbetslösa? Det har hänt förr att banker dragit in på sin personal, likaså rederier och andra stora företag med många anställda. Finns det resurser avsatta för att klara en sådan kris i familjen?

Sedan har vi de andra, de som inte har råd med egen bostad, de som lever på existensminimum och tack vare Matbanken på något sätt få sin ekonomi något så när i balans. Om dom inte blir sjuka, vill säga. För det finns inga extra resurser att tillgå för att gå till läkare, tandläkare eller apotek.

Det sägs att kommunen är skyldig att ta hand om svaga och utsatta i samhället, men hur ser det ut i verkligheten? De flesta kommuner, inklusive Mariehamns stad, är ganska sparsamma när det gäller att se den enskilda människans behov av akut hjälp. Skulle det inte vara så, kunde Matbanken stänga igen.

Men hur blir det om en ekonomisk kris drabbar även dem som i dag har det välbeställt? Finns samhällsresurser att ställa upp med ekonomiskt stöd till allt fler krisande familjer? Vi ser redan i dag hur många fler söker sig till kommunernas socialkontor för att söka bistånd till de dagliga utgiftera. Hur välbeställa är kommunerna för att ta emot fler hjälpbehövande vid eventuella räntehöjningar?

Landskapsregeringen skriver nya lagar vilka oftast i slutändan innebär nya utgifter för kommunerna, men ger inte utökade landskapsandelar för att möta upp kommunernas utökade kostnader.

I framtiden kan denna situation bli ohållbar för kommunerna, och det är dags att på allvar börja diskutera kommunernas framtida ekonomi. Och här hjälper nog inga kommunsammanslagningar för att förbättra situationen. Här bör man i stället på allvar diskutera hur vi kan möta en eventuell framtida åländsk samhällsekonomisk kris.